Turid

Turid är en kvinnlig artist som förtjänar att lyftas fram. Många var dom kvinnor på sextio- och sjuttiotalet som sjöng schlagers som deras manliga kollegor hade skrivit. Sånger som gärna handlade om hur lyckan blir fullständig då drömprinsen äntrar scenen.

En sådan kvinnlig artist var inte Turid. Hon skrev och framförde sina sånger rakt från hjärtat. Ärlighet utan omskrivningar. Hon kan måhända ha fallit lite i glömska, men hon har många beundrare. Och jag är en av dem.

Texterna är alltid personliga. Ofta betraktelser över livet och olika företeelser. Ett avståndstagande från dom krav som ställs på människan och dom normer som styr samhället. Ibland är texterna skrivna med en feministisk vinkling. Och när hon inte sjunger egna sånger så kan det vara folkvisor hon framför eller visor skrivna av vännen Thomas Wiehe, som spelar på samma textmässiga och musikaliska planhalva.

Det där ärliga rättframma sättet att berätta sångerna tycker jag förtjänar att lyftas fram. Hon är en svensk "singer/songwriter" i Joan Baez anda. Föregångare till t.ex. Lisa Ekdahl.

Och hon var ärlig i allt som gällde hennes konstnärskap. Hon gav ut sina skivor på Silence, men vägrade att piskas in i någon slags fålla. För det fick hon utstå mycket kritik från dom som ville forma, främst på tidskriften Musikens Makt. Så mycket pekpinnar, goda råd och kritik att hon sa adjö till rörelsen och gick över till Anders Burman på skivbolaget Metronome. Samma bolag som Pugh, Cornelis m.fl. låg på. För det fick hon förstås ännu mer kritik och betraktades som en svikare.

Vill man få ett hum om hennes breda repertoar så kan man lyssna på samlingsskivan I retur som kom för något år sedan. Den har visserligen sina begränsningar. Metronome-inspelningarna finns inte med eftersom skivan är utgiven på Silence. Men det som finns med räcker gott och väl för att bilda sig en uppfattning. Har man iTunes kan man även lyssna lite på låtarna och ladda ner.

Vill du läsa mer:
På progg.se
På Wikipedia