Sista timmen

En navelpillerilåt som kanske blir färdig en vacker dag.

Sista timmen

© Pierre Falk, 2010

Gråvädersdag

För ett par veckor sedan, när jag vandrade omkring i Lindsdal, så hade jag en liten melodi på hjärnan. Jag rusade iväg till jobbet för att dokumentera den. Men jag kom inte riktigt ihåg, tyvärr. Kanske dyker den upp (förresten: dyker man inte ner...). Istället blev det den här låten. Och jag tror faktiskt att den blev ännu bättre än den jag hade i huvudet.

Texten speglar tiden. Den heter Gråvädersdag och låter såhär:

Gråvädersdag

Och här är texten.

© Pierre Falk, 2009

Tänk vad jag har det bra

Jag fick en ny låtidé. Såhär låter den.

Tänk vad jag har det bra.

© Pierre Falk, 2009

Och här är texten.

Så gott jag kan

Jag håller på med en ny låt. Håll till godo!
Så gott jag kan
© Pierre Falk, 2009

På något sätt 2.0

Jag gjorde om min senaste låt. Jag stod inte ut med den klämmiga förra versionen, som visserligen innehöll en del melodiska fördelar. Men nu låter den såhär.
© Pierre Falk, 2009

På något sätt så går det

Jag filar på en ny låt. Rätt olik mina andra. Klämkäck! Lite trots allt, sådär. Den heter "På något sätt så går det", och den låter just nu såhär.
Här är texten.

© Pierre Falk, 2009

Bättrevetare

Vilgot gillar att ställa obegripliga frågor. Som om ett hus kan döda en människa, till exempel. Och när man försöker besvara hans frågor så förklarar han att man har fel. Det är alltid på något annat sätt.

Jag läste om månen får honom när han skulle sova. Han såg en bild av en astronaut. "Men egentligen är inte deras ryggsäckar vita. Dom är blå med Bamse på. Men kläderna är vita."

Tänk vad bra att alltid veta allt. Undrar vem han fått det ifrån?

[]

Valborgsmässosång

Förra året var jag ensam med något sjukt barn under valborgsmässoafton. När barnet, vilket det nu var, sov, så skrev jag denna lilla valborgsmässokärleksförklaring till min frånvarande fru. Såhär låter den.

Lyssna här

© Pierre Falk, 2009

Blöta strumpor

Om jag hade haft blöta strumpor på fötterna så hade jag kunnat ta av dom.

[]

Lite att lara

Jag läste för Vilgot ur barnens bibel. Om korsfästelsen och uppståndelsen.
-Vi får läsa mer i morgon, sa jag.
-Då kanske dom spikar lite hårdare, svarade Vilgot.

Han har lite att lära.

[]

På riktigt!

Barn vill bara provocera!

Det är en sannaing som ofta upprepas. Men jag tror ändå inte på den. Det sägs att barn stänger av damsugaren bara för att testa gränser. Att dom skriker i affären bara för att få sin vilja igenom. Att dom gråter utstuderat bara för att se hur mycket man kan tänja på normen. Det är en vedertagen sanning att barn hittar på. Är ledsna och arga på låtsas.

Men jag tror inte på dessa s.k. sanningar. Har man något minne av sin egen barndom så inser man förmodligen att så inte är fallet. Barn tänjer på gränser lite av barnsligt oförstånd. Och dom blir ledsna på riktigt av att bli tillsagda. Troligtvis behövdes tillsägelsen. Men ändå. Det är till 95% inget skådespel från barnens sida. Det är jag helt övertygad om.

Jag försöker själv tänka på detta när mina egna barn beter sej på det mest omöjliga vis. Dom må ha fel i sak. Men deras ilska eller gråt är så gott som aldrig på låtsas.

Inte så vidare värst

Jag är inte sååå sjuk,
men jag har hicka.

En underbar kommentar av Vilgot.

Tigerjakt

Vilgot nynnade på en egen version av den klassiska "tigerjakt". Det lät såhär:

Vi kommer till en mur,
vi måste gå över den
eller sparka sönder den.

[Posted with iBlogger from my iPod touch]

Bill den lille må vara ute om fem år

Wii,ps2 eller ps3. Varför ska det vara så svårt att välja? Själv bryr jag mej inte speciellt mycket om tevespel, men tanken är att barnen ska gilla det även om några år. Men man får väl tyvärr inse att vi lever i en slit-och-slängtid. Oavsett vad vi väljer så är det hopplöst ute om fem år.

Det får bli det billigaste helt enkelt.

[Posted with iBlogger from my iPod touch]

EXTRA! Nytt uttryck!

Vi har ett eget uttryck i familjen. Det är vår fyraårige son Vilgot som har myntat det. Att smocka pepparkakshuset. Det låter bra att säga så. Naturligt på något sätt.

Han använder sej av rätt ålderdomliga uttryck. Jag vet faktiskt inte varifrån han har fått dom. Han fajtas med sina fiender till exempel.

Kanske ska jag lära honom vad utropet vajert betyder. På samma sätt som jag har lärt vår åttaåriga dotter Smilla vem Julia Cæsar var.

Avslöjande

Jag är oduglig på att åka pulka. Dessutom är jag för feg för det. Nu vet ni det.

Julkort

Vid denna tid på året (om du inte redan vet det så är det julafton imorgon) så översvämmas hemmen av vackra julkort från när och fjärran. Fler från fjärran har jag en känsla av. Alla är vackra och visar upp en vacker bild av verkligheten. En del är tecknade och föreställande tomten, snön eller kanske rent av jesusbarnet. Vad nu jesusbarnet har med julen att göra...?

Men en av dom vackraste julbilderna jag har sett dök nyligen upp på min e-post. Det är våra yngstas förskola som har låtit barnen julsmycka själva. Ljus kring vackra hus. Se själva. Kan det bli mer jul än såhär?

Lite som Laban som blev svåger med sej själv.

Vi packade upp julkrubban igår. (Jo, jag vet. Lite tidigt. Men vi lät jesus ligga kvar i kartongen. Han dyker upp om någon dag.) Vår kluriga och klipska son Vilgot, ställde fram Maria och sa: "Maria är ju Jesus mamma. Och Gud har skapat Maria. Då har Gud skapat sin egen mamma."

Ja vad säger man. Även om han har bristande kunskaper om treenigheten så är kommentaren ändå mitt i prick. Och även de mest lärda har svårt med treenigheten. Ett resultat är evangeliebokens kollektböner. Alla böner riktas till Gud, men man avslutar med att be "Genom din son, Jesus Kristus". En viss inkonsekvens där.

Obegripligheter

Man kanske skulle prata mer obegripligt. Fler konstigheter som ingen förstår.

Lovis, vår snart tvååriga dotter har fattat galoppen. Hon kommer undan med sådant som vi vuxna aldrig skulle komma på tanken att använda oss av.

Hon hade gjort något av sina rackartyg. Jag frågade henne varför hon gjorde som hon gjorde. Hon svarar något obegripligt, "baba" eller nått. "Baba?" frågade jag. "Jaa!" svarade hon med eftertryck. "Jaha...?" sa jag, lite förbryllad. Sedan gick hon.

Smart. Hon kom ju faktiskt undan med det. Men kanske använder sej vissa stora också av samma strategi när frågorna blir för jobbiga. Om man svarar obegripligt så slipper man svara ärligt.

Men min fru skulle genomskåda mej direkt om jag försökte hemma. Tyvärr (kanske).

Ehhh

Damm suger. 

Bäst jag dammsuger.

(Ovanstående mening hade varit omöjlig att sär skriva.)