fredag 29 juni 2012

Lena Nyman

Lena Nyman kunde fånga det svenska vemodet bättre än de flesta andra sångare. Och ändå var hon inte sångerska. Åtminstone inte enligt henne själv. Hon betraktade sig inte som sådan.

Men tolka texter kunde hon. Och det var det hon ansåg sig göra. När hon släppte sina vis-skivor på sjuttiotalet så var det tonsatta dikter från 1900-talet som hon angrep. Per Lagerkvist, Karin Boye, August Strindberg m.fl.

Men med sin lite nasala och enkelt trevande sångstil så lyfte hon texterna. Tonsättare, musikant och arrangör var Bernt Egerbladh. Jo, han var en stor musiker och skrev mycket vacker och snygg musik. Bl.a. till Doris, vår bortglömda och för tio år sedan återupptäckta musikexport.

Just kombinationen av Lenas trevande, lite tillbakahållet explosiva uttryck till Bernts enkla, finstämta och samtidigt exakta och geniala melodier och ackordgångar gör dessa skivor till musikhistoriska milstolpar. Tyvärr inte så ofta spelade dock. Det är ett tydligt sorgligt drag över allt det skört vackra. Som att på midsommar, när hela sommaren ligger framför, kunna konstatera att nu vänder det och blir mörkare. Känslan griper tag i mig, och hennes musik fyller mig med sådan vemodig skönhet så jag har svårt att återvända till jorden igen.

Nu önskar jag bara att de som har tillgång till YTFs inspelningar kunde se till så att Lenas musik fortsätter att finnas tillgänglig.

Jag har lagt upp lite klipp för den som vill se mer. Först kommer ett med en av hennes Boye-tolkningar. "Visst gör det ont när knoppar brister".



Sedan följer tre klipp från hennes medverkan i teveprogrammet "Två och en flygel" från 1974, samma år som Lenas första skiva släpptes.








Slutligen har jag hittat en intervju på sveriges radios hemsida som Beppe gjorde 1975. Jag vet inte hur länge den ligger kvar, men den gör det i alla fall just nu. Man kan också ta en titt på sveriges radios minnessida (klicka här).

Lyssna: Du vänner - Beppe Wolgers möter Lena Nyman.

tisdag 26 juni 2012

Förspillda tillfällen

När jag var yngre så visste jag att jag hade en extrem talang i låtskrivandets konst. Ja, det var rent av obegripligt hur otroligt bra musik jag kunde prestera. Var fick jag alla snygga melodier ifrån? Med några få undantag så var jag nog bäst i världen faktiskt. Och det var inte av skrytsamhet jag tänkte så. Det var en sanning. Tänkte jag.

Mitt arma fån! Varför testade jag inte om min övertygelse verkligen höll? Varför spelade jag inte upp min musik och lät den spridas? Varför bokade jag inga spelningar? Varför skickade jag inte in några låtar till skivbolagen för bedömning? Jag hade ett register på kanske trettio adresser som jag tänkte skicka till. Jag utformade ett det i Claris Works 3.0 som hade en hyfsat avancerad funktion att skapa register. Den liknade för övrigt FileMaker. Den sysslan tog mig många timmar. Men registret blev snyggt! Med flera kopplingar mellan korten och allt.

Och jag spelade in mina bästa låtar på en kassett och skickade den rekommenderat. Till mig själv. Bara för att ha bevisning ifall någon snodde någon av mina superbra låtar.

Denna falska bubbla levde jag i. Utan att avslöja sanningen för någon mer än mina närmaste vänner. Nu är jag snart trettionio år. Och jag lever fortfarande i den bubblan. Eftersom jag aldrig provade om den skulle hålla eller spricka. Förspillda tillfällen, rädsla och en skev självbild i kombination. Undrar vad som hänt ifall jag provade? Men nu är det efteråt med det.

söndag 24 juni 2012

Vad väger tyngst?

I måndags upptäckte min alltid lika uppmärksamma fru att det var punka på min cykel. Jag bekymrade mig för det i två dagar. Sedan tittade jag efter och såg till min glädje att det var framdäcket som skulle lagas. Mycket enklare än bakdäcket. Inga fotbromsar eller växlar att bekymra sig över.

När jag i torsdags skulle laga eländet så blev jag glatt överraskad igen. Det var bara pyspunka. Jag slapp laga helt och hållet.

Likadant med våra borttappade DV-band. Emilie hittade dom och allt bekymmer var helt i onödan.

Nu funderar jag. Undrar om oron är större än glädjen? Eller om det är tvärt om? Den som bekymrar sig mycket blir förmodligen också mycket glad. Och den som inte alls bekymrar sig blir förmodligen bara obetydligt glad. Så det går på ett ut om man är optimist eller pessimist. Frågan om oron eller glädjen är störst är m.a.o. oberoende av den mentala läggningen.

Och frågan kvarstår. Glädjen eller bekymmret?

fredag 18 maj 2012

Sommarsång

Att säga att jag blir överraskad vore att naivisera mig själv. Skapelsen fungerar så att sommaren avlöser våren och det finns egentligen inget märkligt med den processen. Likväl blir jag glad när det sker. Och därför vill jag dela med mig av denna trudelutt. Om det blir en sommar utan regn så kan du ändå få lyssna på lite skvalande musik. Sommarsång

söndag 22 april 2012

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj.

lördag 21 april 2012

Maskar som maskar

Man vänder sig och vrider. Men den mänskliga begränsningen kvarstår. Och vore jag en mask så skulle det inte vara det minsta enklare. Tvärt om, vågar jag påstå. Det vore inte det minsta enklare. (En språklig finess)

söndag 1 april 2012

Ny sida

Nej nu får det nog vara nog. Ingenting händer och inget blir av. Det här är en död sida. En livlös blogg. Hittar du något liv här så är det förmodligen bara en fluga på skärmen. Men nu ska det bli ändring på det. Från och med idag så ska jag skrivanågot hör varje dag. Och om jag missar en dag så ska det rikligt kompenseras. Dessutom ska jag se till så att jag placerar mig bland de 50 mest lästa bloggarna. Om jag så måste skriva om mode. Så välkomna kära vänner till en ny sida. (Bra bloggnamn förresten!)