tag:blogger.com,1999:blog-20865626790324922112024-03-05T20:09:12.057+01:00Pierres hjärnaUnknownnoreply@blogger.comBlogger820125tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-12633538036314697162019-09-21T15:32:00.001+02:002019-09-21T15:32:13.704+02:00VinylVarför väljer man att avnjuta sin musik på knastriga och kanske rent av repiga vinylskivor istället för att bara lyssna på Spotify? Det finns så många nackdelar med en lp i jämförelse. De strömmande tjänsterna är billigare om man räknar krona/möjlig låt. De är smidigare och mycket flexiblare. Ljudet är bra mycket bättre (ifall man inte har en tvättad vinylskiva och lyssnar i en anläggning för minst 100.000:-). En skivas kvalitet blir dessutom sämre och sämre vid varje lyssning. Skivan tar plats. S'ö fördelarna verkar vara enorma för den strömmande musiken i jämförelse.<br />
<br />
Så varför väljer man då en LP? Jag kan enbart svara för mig själv. Jag har genom mina flyttar i hela mitt liv alltid burit med mig min gramofospelare och insisterat på att låta den vara framme. Nu för tiden är det hippt med vinyl. Jag köpte mina flesta skivor på 90-talet, fr.a. under den sena halvan. Få var det inte hippt. Anledningarna är förra. Dels tycker jag om att hålla i skivan. Känna på fodralet. Titta, läsa och lukta. Att sitta i en fåtölj med konvolutet framför sig ger en helhetsupplevelse. Musiken och upplevelsen blir på riktigt. Inte bara en ljudmatta i bakgrunden.<br />
<br />
Och så gillar jag det analoga. Det man gör är verkligt. Och skivan förändras med tiden. Precis som jag och allt annat i livet. Vi nöts av tillvaron. Vissa spår kanske får repor som förblir där. Som en påminnelse om livets sår och erfarenheter.<br />
<br />
Man kan inte heller helt enkelt hoppa över låtar. Även de man ogillar följer med. Jag tänker att även det är som en bild av det mänskliga livet. I en värld där vi gör allt för att eliminera det misshagliga. Där ångest har gått från att vara en känsla som kan leda vidare i utvecklingen till att bli en negativ känsla som ska bekämpas. Men då kan heller ingen utveckling ske. För ofta hör man att det som man först ville hoppa över kan vara just det spår som får en djupare mening och kanske rent av blir skivans bästa. Den möjligheten är liten på en CD och obefintlig på strömningssajterna.<br />
<br />
Så därför. Om nu någon, mot förmodan, undrar.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-71596663863320769432019-08-20T10:36:00.000+02:002019-08-20T10:38:34.025+02:00Ryggradslösa djurBland de ryggradslösa djuren är Homo sapiens det mest kända.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-65219599471066247282019-08-19T13:26:00.002+02:002019-08-20T10:37:52.103+02:00Kollektiva musikgrupperEftersom jag inte har skrivit något på bloggen på kanske tio år så vet jag med säkerhet att ingen kommer att läsa detta inlägg. Bra på många sätt eftersom det jag känner att jag vill skriva om inte berör mer än kanske en promille av Sveriges befolkning. Vad är det då som föranleder att jag helt hipp som happ skriver ett blogginlägg? Jo, det jag gick och grunnade på är vilka musikgrupper som kan sägas vara kollektiva på riktigt.<br />
<br />
Den musikgenre som hyllade det kollektiva skapandet var sjuttiotalets musikrörelse. Grupper som Hoola Bandoola band t.ex. Men alla som vet något om bandet känner också till att så inte var fallet. Bandet var Mikael Wiehes, Det var han som skrev och till stor del arrangerade. Ett annat band som tydligare var kollektivt var Nationalteaterns rockorkester. Där delades stimpengar lika och alla fick vara med och spela. Men när det kom till låtskrivande och solistinsatser så var det enbart några få som fick chansen att stå framför micken. För att inte tala om när ett gitarrsolo skulle spelas. Då fanns bara Ulf Dageby. Ett annat band som gärna framställde sig som gemensamt skapande var Samla mammas manna. Men det är heller ingen hemlighet att det fr.a. var Lars Hollmers band.<br />
<br />
Fanns det då några band som var kollektiva på riktigt? Jo, det hävdar jag, även om det naturligtvis är så att vissa medlemmar driver mer än andra. Men med den brasklappen så hävdar jag att Gunder Hägg/Blå tåget var ett kollektivt band på riktigt. Kanske berodde det på att Leif Nylén, Torkel Rasmusson och Tore Berger var för snälla för att säga nej till de idéer de ogillade. Eller för att de helt enkelt var demokratiska på djupet. Men alla gavs plats att göra allting, även de som inte kunde. Jag gillar tanken.<br />
<br />
Ragnarök från Kalmar var ett annat sådant band. Musiken var sprungen ur många års jammande på skolor och fängelser. Innan första skivan hade de spelat ihop i många år och arbetat fram en musik tillsammans som byggde på lyhördhet för de andras infall och idéer. F.ö. ett av de bästa banden jag vet. "Fattigmans Pink Floyd" som det själva kallade sig.Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-19045920132277521242012-06-29T15:53:00.000+02:002012-06-29T22:39:10.250+02:00Lena NymanLena Nyman kunde fånga det svenska vemodet bättre än de flesta andra sångare. Och ändå var hon inte sångerska. Åtminstone inte enligt henne själv. Hon betraktade sig inte som sådan.<br />
<br />
Men tolka texter kunde hon. Och det var det hon ansåg sig göra. När hon släppte sina vis-skivor på sjuttiotalet så var det tonsatta dikter från 1900-talet som hon angrep. Per Lagerkvist, Karin Boye, August Strindberg m.fl.<br />
<br />
Men med sin lite nasala och enkelt trevande sångstil så lyfte hon texterna. Tonsättare, musikant och arrangör var Bernt Egerbladh. Jo, han var en stor musiker och skrev mycket vacker och snygg musik. Bl.a. till Doris, vår bortglömda och för tio år sedan återupptäckta musikexport.<br />
<br />
Just kombinationen av Lenas trevande, lite tillbakahållet explosiva uttryck till Bernts enkla, finstämta och samtidigt exakta och geniala melodier och ackordgångar gör dessa skivor till musikhistoriska milstolpar. Tyvärr inte så ofta spelade dock. Det är ett tydligt sorgligt drag över allt det skört vackra. Som att på midsommar, när hela sommaren ligger framför, kunna konstatera att nu vänder det och blir mörkare. Känslan griper tag i mig, och hennes musik fyller mig med sådan vemodig skönhet så jag har svårt att återvända till jorden igen.<br />
<br />
Nu önskar jag bara att de som har tillgång till YTFs inspelningar kunde se till så att Lenas musik fortsätter att finnas tillgänglig.<br />
<br />
Jag har lagt upp lite klipp för den som vill se mer. Först kommer ett med en av hennes Boye-tolkningar. "Visst gör det ont när knoppar brister".<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/Re_V55M44OY" width="420"></iframe><br />
<br />
Sedan följer tre klipp från hennes medverkan i teveprogrammet "Två och en flygel" från 1974, samma år som Lenas första skiva släpptes.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/r4SDxxE6ZMQ" width="420"></iframe><br />
<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/IJc26iyPXDI" width="420"></iframe><br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/NgC1aC-7qfk" width="420"></iframe><br />
<br />
Slutligen har jag hittat en intervju på sveriges radios hemsida som Beppe gjorde 1975. Jag vet inte hur länge den ligger kvar, men den gör det i alla fall just nu. Man kan också ta en titt på sveriges radios minnessida <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=4331751">(klicka här)</a>.<br />
<br />
<object align="middle" classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=10,0,0,0" height="218" id="srembeddedplayer" width="475"><param name="allowFullScreen" value="false" /><param name="movie" value="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" /><param name="quality" value="high" /><param name="flashvars" value="playlist=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fapi%2fradio%2fradio.aspx%3ftype%3ddb%26id%3d2887493%26codingformat%3d.m4a%26metafile%3dasx%26preview%3ddb%26isembedplayer%3dtrue" /><object name="flash" data="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" width="475" height="218" type="application/x-shockwave-flash"><param name="allowFullScreen" value="false" /><param name="movie" value="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" /><param name="quality" value="high" /><param name="flashvars" value="playlist=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fapi%2fradio%2fradio.aspx%3ftype%3ddb%26id%3d2887493%26codingformat%3d.m4a%26metafile%3dasx%26preview%3ddb%26isembedplayer%3dtrue" /><param name="pluginurl" value="http://get.adobe.com/se/flashplayer/" /><a href="http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2887493.m4a">Lyssna: Du vänner - Beppe Wolgers möter Lena Nyman.</a></object></object>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-89621701038838802132012-06-26T13:28:00.001+02:002012-06-26T13:44:54.600+02:00Förspillda tillfällenNär jag var yngre så visste jag att jag hade en extrem talang i låtskrivandets konst. Ja, det var rent av obegripligt hur otroligt bra musik jag kunde prestera. Var fick jag alla snygga melodier ifrån? Med några få undantag så var jag nog bäst i världen faktiskt. Och det var inte av skrytsamhet jag tänkte så. Det var en sanning. Tänkte jag.<br />
<br />
Mitt arma fån! Varför testade jag inte om min övertygelse verkligen höll? Varför spelade jag inte upp min musik och lät den spridas? Varför bokade jag inga spelningar? Varför skickade jag inte in några låtar till skivbolagen för bedömning? <span style="background-color: white;">Jag hade ett register på kanske trettio adresser som jag tänkte skicka till. </span><span style="background-color: white;">Jag utformade ett det i Claris Works 3.0 som hade en hyfsat avancerad funktion att skapa register. Den liknade för övrigt FileMaker. Den sysslan tog mig många timmar. Men registret blev snyggt! Med flera kopplingar mellan korten och allt.</span><br />
<br />
Och jag spelade in mina bästa låtar på en kassett och skickade den rekommenderat. Till mig själv. Bara för att ha bevisning ifall någon snodde någon av mina superbra låtar.<br />
<br />
Denna falska bubbla levde jag i. Utan att avslöja sanningen för någon mer än mina närmaste vänner. Nu är jag snart trettionio år. Och jag lever fortfarande i den bubblan. Eftersom jag aldrig provade om den skulle hålla eller spricka. Förspillda tillfällen, rädsla och en skev självbild i kombination. Undrar vad som hänt ifall jag provade? Men nu är det efteråt med det.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-73269848942735313642012-06-24T21:06:00.001+02:002012-06-24T21:06:46.554+02:00Vad väger tyngst?I måndags upptäckte min alltid lika uppmärksamma fru att det var punka på min cykel. Jag bekymrade mig för det i två dagar. Sedan tittade jag efter och såg till min glädje att det var framdäcket som skulle lagas. Mycket enklare än bakdäcket. Inga fotbromsar eller växlar att bekymra sig över. <br />
<br />
När jag i torsdags skulle laga eländet så blev jag glatt överraskad igen. Det var bara pyspunka. Jag slapp laga helt och hållet. <br />
<br />
Likadant med våra borttappade DV-band. Emilie hittade dom och allt bekymmer var helt i onödan. <br />
<br />
Nu funderar jag. Undrar om oron är större än glädjen? Eller om det är tvärt om? Den som bekymrar sig mycket blir förmodligen också mycket glad. Och den som inte alls bekymrar sig blir förmodligen bara obetydligt glad. Så det går på ett ut om man är optimist eller pessimist. Frågan om oron eller glädjen är störst är m.a.o. oberoende av den mentala läggningen. <br />
<br />
Och frågan kvarstår. Glädjen eller bekymmret? Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-11048850884757210972012-05-18T13:28:00.001+02:002012-05-18T13:28:24.188+02:00SommarsångAtt säga att jag blir överraskad vore att naivisera mig själv. Skapelsen fungerar så att sommaren avlöser våren och det finns egentligen inget märkligt med den processen. Likväl blir jag glad när det sker. Och därför vill jag dela med mig av denna trudelutt. Om det blir en sommar utan regn så kan du ändå få lyssna på lite skvalande musik. <a href="http://soundcloud.com/pierrefalk/sommars-ng?utm_source=soundcloud&utm_campaign=share&utm_medium=blogger&utm_content=http://soundcloud.com/pierrefalk/sommars-ng">Sommarsång</a>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-63059220307380131242012-04-21T10:20:00.001+02:002012-04-21T15:31:50.473+02:00Maskar som maskarMan vänder sig och vrider. Men den mänskliga begränsningen kvarstår. Och vore jag en mask så skulle det inte vara det minsta enklare. Tvärt om, vågar jag påstå. Det vore inte det minsta enklare. (En språklig finess)Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-11656666024522311862012-04-01T16:16:00.001+02:002012-04-01T16:16:44.292+02:00Ny sidaNej nu får det nog vara nog. Ingenting händer och inget blir av. Det här är en död sida. En livlös blogg. Hittar du något liv här så är det förmodligen bara en fluga på skärmen.
Men nu ska det bli ändring på det. Från och med idag så ska jag skrivanågot hör varje dag. Och om jag missar en dag så ska det rikligt kompenseras.
Dessutom ska jag se till så att jag placerar mig bland de 50 mest lästa bloggarna. Om jag så måste skriva om mode. Så välkomna kära vänner till en ny sida. (Bra bloggnamn förresten!)Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-14820024785008459842011-10-06T12:19:00.002+02:002011-10-06T20:46:48.898+02:00Djup och yta<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0yTPsw2eLF4CDHnEYKRGG2SLrJNZNb9-OYbU29jUE9h0YMo1ywSR2BGkFp9trtzOfuXb1ACBPxX8IuDJR_8W0kh5PVtOd_N11OeQM7dXhXFD-ITPJmv12LXxTwEWQW1cOQnupTRKX-HoE/s1600/original_apple_logo.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0yTPsw2eLF4CDHnEYKRGG2SLrJNZNb9-OYbU29jUE9h0YMo1ywSR2BGkFp9trtzOfuXb1ACBPxX8IuDJR_8W0kh5PVtOd_N11OeQM7dXhXFD-ITPJmv12LXxTwEWQW1cOQnupTRKX-HoE/s200/original_apple_logo.gif" width="138" /></a></div>
Det är fascinerande med historia. Jag är själv ingen historiker. Jag har bara koll på vissa delar under vissa tider. Främst nöjesvärlden några decennier tillbaka.<br />
<br />
Det man ser när man tittar bakåt är hur det fula efter en liten tid blir fint. Och omvänt hur det fina blir fult. Det som vi förfasar oss över nu kommer om några år eleveras till något högtstående. Och det som anses vara stort och mästerligt kan väldigt snabbt rasa ner och ingen förstår längre var i det stora ligger.<br />
<br />
När Oasis tredje skiva släpptes var alla eld och lågor. Recensenter hyllade detta mästerverk. Femmorna haglade tätare än skotten under älgjakten. Men redan några veckor senare så skribenterna man vad de egentligen gjort sig skyldiga till. Var den verkligen så mästerlig? Skivan <a href="http://open.spotify.com/album/1GhXE04xrZS3CUOIO6MX4r">"Be here now"</a> är en tydlig symbol för tidens snabba gång (för att låta lite prästerligt högtravande).<br />
<br />
1994 skaffade jag min första mac. Väldigt snart insåg jag att detta materiella verktyg var mer än bara död materia. Det var en hel värld inuti den där lådan. Ordet ikon, något som leder vidare till något större, symboliseras lite av äppelföretagets produkter. Men då gick det uselt. Få köpte deras grejer. Det var nästan pinsamt då att säga att man hade mac. Vissa skrattade. Andra log lite överseende.<br />
<br />
Man skiljer mellan djup och yta. Men i äpplevärlden så byggs en mening in i det ytliga. Nästan ett djup rent av. Där ligger mycket av hemligheten bakom detta fenomen. Det finns något mer under den döda ytan. Något bakom som ikonen leder vidare till. Det är inte bara sladdar och plastlådor. Det finns en annan värld bakom. Dit sladdarna leder. Som ikonerna för oss vidare till. Så har det känts. <a href="http://macworld.idg.se/2.1038/1.408554/farval-steve-jobs">Steve Jobs</a> var i sin person själv en tydlig bild av det.<br />
<br />
Ps. Skivan kom ut 1997, nästan samtidigt som Steve Jobs kom tillbaka till apple, efter elva års frånvaro. Ds.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-75997788665516180032011-09-27T14:38:00.001+02:002011-09-27T14:54:45.913+02:00Vargen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUXnoastFcsZk4R231-gHPMXLZjXdK3Rj9QMW0Km7fl30Tpihyv_yBzJcaN_C8Zjyi2xaT8YH2njwHkSSEkVotWrRxt2KTGLYl15Eq0Yq3KLv9WTylzV65S2lH2YRoqdeovwO1L7FOZDs2/s1600/408630.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="197" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUXnoastFcsZk4R231-gHPMXLZjXdK3Rj9QMW0Km7fl30Tpihyv_yBzJcaN_C8Zjyi2xaT8YH2njwHkSSEkVotWrRxt2KTGLYl15Eq0Yq3KLv9WTylzV65S2lH2YRoqdeovwO1L7FOZDs2/s200/408630.jpeg" width="200" /></a></div>
Det här är en av dom vackraste sånger jag vet. Skriven och i original framförd av Tomas Wiehe som jag skrivit om <a href="http://pierrebrain.blogspot.com/2006/03/thomas-wiehe.html">här</a>. Den finns också i en vacker version framförd av Turid, <a href="http://pierrebrain.blogspot.com/2006/05/turid.html">som jag också skrivit om tidigare.</a> Från början låg den på skivan "I rummet intill" från mitt födelseår. Bara en sån sak! Dessutom har Thomas Wiehe samma födelsedag som jag har. Intresseklubben sitter med pennorna i högsta hugg.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Ibland sägs det att proggmusikerna inte kunde spela. Denna låt motbevisar det påståendet. Lyssna, dröm dej bort och njut. Vackrare än såhär blir det inte. <a href="spotify:track:1L8NNuS0FXgcS9AtfirSMy">Thomas Wiehe – Vargen</a>.</div>
<br />
<center></center>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-30948948419043493292011-09-27T14:31:00.000+02:002011-09-27T15:06:06.409+02:00Du är fulI Aftonbladet har man uppmärksammat mobbing. Olika kändisar har berättat hur de som barn befann sig i de olika lägren. Samma barn var först mobbat för att sedan bli mobbare. Vi känner nog alla spontant att detta måste motarbetas på alla sätt.<br />
<br />
Tänker man så också när man väljer underhållningsprogram på TV? Uppfylls beslutsfattarna i Kyrkomötet av samma vrede när minoritetsgrupper beljugs och förvägras de löften de tidigare fått? Reagerar skribenten på tidningen likadant när man i nästa artikel hänger ut och förstör enskilda människoliv? Nej just det, journalistiken ska ju vara konsekvensneutral.<br />
<br />
Om vi ska komma tillrätta med mobbningen så räcker det inte att förfasa sig över barnen och ungdomarna. Det är inte de uppväxandes fel att världen ser ut som den gör. Vi måste se över våra egna val. Av TV-program. Av det tysta accepterandet av hur människor behandlas.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-82161581896857117762011-06-01T22:27:00.000+02:002011-06-01T22:27:20.101+02:00Äntligen!Jag finner anledning att förklara och försvara mej. Jag bekänner att mina inlägg här inte har nått upp till den kvantitet som definierar en blogg. Jag har kort sagt varit tämligen overksam på detta forum.<br />
<br />
Nu till mina undanflykter. Eller snarare min undanflykt i singularis. All energi under senare tid har jag lagt på att korrigera det som gjort mig lite mindre vuxen än andra i min ålder. Jag har under hela mitt trettiosjuåriga liv saknat körkort. Dock gör jag det inte om en vecka då det nämnda anländer till mitt lokala postutlämningsställe.<br />
<br />
Och jag är glad och firar! "Än sjunger gubben", som Povel sjöng på sitt tioårsjubileum.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-15699770322004179382011-03-05T13:57:00.012+01:002011-05-27T12:56:16.869+02:00Syns inte - finns inte<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq0mEf_G0bGxOIHXxlM0dif-J3-zgSSK8EPyUb88sgVGl9W8ATqDDR4ieRNOilyg5JYdzBUZat9f_41yvXRYu6Kc-ciu5b2OJ_8EGiKmAPZzbNvrxaubA5FL64eSI6mYUXR-9DG8V6Wdw0/s1600/web.lp+spelare.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq0mEf_G0bGxOIHXxlM0dif-J3-zgSSK8EPyUb88sgVGl9W8ATqDDR4ieRNOilyg5JYdzBUZat9f_41yvXRYu6Kc-ciu5b2OJ_8EGiKmAPZzbNvrxaubA5FL64eSI6mYUXR-9DG8V6Wdw0/s200/web.lp+spelare.jpg" width="200" /></a></div>Det finns vissa saker jag saknar i dagens popmusik. Nåja, det finns egentligen rätt mycket, om man ska vara på det humöret. Men några saker kan jag skilja ut och tydligt definiera. Jag tänker att om man lyssnar på topplistmusik från 1945, eller 1975 så existerar vissa företeelser som numera får anses vara borta. Vissa skulle säkert hävda att det enbart är av godo.<br />
<br />
Här är en uppräkning av saker jag saknar. Listan kan naturligtvis göras lång, men jag nöjer mig just nu med tre punkter.<br />
<br />
1. Översättningarna. Glansperioden för detta kan ha varit 70- och 80-talen, när dansbanden var i högform. Dessutom tilläts inte utlandsspråk på svensktoppen då. Instrumentalmusik fungerade, men möjligheten för sådan musik att tränga sig in var nog nästan lika svårt som att bryta sig in i en bil genom handskfacket.<br />
<br />
Nu är det omöjligt att tänka sig att låtar av Lykke Li skulle översättas och sjungas in av Linda Bengtzing eller så. Men det gjordes då. All rockigare musik var på engelska, men dåtidens schlagerartister sjöng in den på svenska och slipade av kantigheterna. Och så såldes det genast i stora upplagor.<br />
<br />
Även etablerade och stora artister ägnade sig åt detta. Man översatte och gjorde svenska hittar av musik på andra språk. Några exempel är Siw Malmkvists fantastiska tolkning av låten "<a href="http://open.spotify.com/track/7K0Jghh9by2jPjU0IuA1r6">Sadie, the Cleaning Lady</a>" som på svenska fick titeln"<a href="http://open.spotify.com/track/4LiDlex7Qx4BmICSleNN0k">Mamma är lik sin mamma</a>", som vissa tror är den ursprungliga versionen. Eller Vikingarnas "<a href="http://open.spotify.com/track/2BVoNm43uY07T5JKI2SjCW">Djingis Khan</a>".<br />
<br />
2. Pratsången. Att låta en mellanvers talas fram, trots att versmåttet rent teoretiskt skulle fungera även sjungandes. Ett tramsigt men talande exempel (observera min oerhörda lustighet) är Arne Quicks "<a href="http://open.spotify.com/track/5At0omfV9QzYID5nY5G9HX">Rosen</a>".<br />
<br />
3. Doa-körerna. Framförallt var det tre damer bakom sångaren som man aldrig ser längre. Undantag är Allsång på skansen eller liknande program. Men doa-körerna är definitivt på väg bort, men är väl inte helt borta ännu. Vi måste värna om dem! En av länkarna bakåt till den riktiga musiken.<br />
<br />
(Men visst, ibland vållade de även fördärv. Det mest kända exemplet är hur de bringade självaste kungen på fall i låten "<a href="http://open.spotify.com/track/5RpyNy7mDSg6qBqdkRPNbb">Are you lonesome tonight</a>?".)Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-47802559172168079622011-03-04T13:18:00.000+01:002011-03-05T15:53:39.504+01:00SkyddsrumsboogieJag tänkte att jag borde lyssna igenom de Cornelis-skivor jag har missat. Främst är det hans senare produktion som jag inte hört. Med Spotify är det ju enkelt.<br /><br />Sagt och gjort. När jag var inne på skivan <a href="http://open.spotify.com/album/2t6Ezy920z47A3eqoDrRgQ">"Mannen som älskade träd"</a> från 1985 så svepte minnen över mig. Det var låten <a href="http://open.spotify.com/track/6sOzi0uqjFWBN1fZQmE9pq">"Skyddsrumsboogie"</a> som fick igång mig. Jag nynnade på denna låt, men hade inte kommit ihåg det utan hjälp. Det är härligt när bitar faller på plats. När man närmar sig en fullständig kartläggning av det förflutna. Tycker jag. (Tycker inte de i min närhet.)<br /><br />Här är en live-upptagning från samma tid. Han är mager och sjukdomsmärkt. Men det är bara till det yttre han är sjuk.<br /><iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/GsWNRgUHslg?rel=0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-62952539092629780252011-02-04T15:21:00.006+01:002011-02-18T14:03:45.855+01:00Visst gör det ont<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.pop.nu/images/covers/0/7/429970.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://www.pop.nu/images/covers/0/7/429970.jpg" /></a></div>Jag har inte <a href="http://pierrebrain.blogspot.com/search/label/Ett%20slag%20f%C3%B6r">slagit några slag</a> på hur länge som helst. Min idé när det begav sej var att lyfta fram artister som inte så ofta lyfts fram nu för tiden. Åtminstone inte som musiker. Eller bara att tipsa om bra musik med artister som inte är lika välbekanta som t.ex. The Beatles. En av artisterna som låg på hög var Lena Nyman. Skulle jag slå ett slag för henne idag så skulle det verka spekulativt. Så det gör jag inte just nu (men vänta ett tag så kanske det händer).<br />
<br />
<a href="http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/lena-nyman-har-avlidit_5916587.svd">Jag såg att hon avlidit.</a> Därför vill jag ändå nämna henne på denna blogg, som heller inte lever i högsta välmåga om man säger så. Jag gillar mest skivan "Var mig nära" från 1975, där hon och maken Rune Andersson sjunger vartannat spår. Musiken är främst komponerad av Bernt Egerbladh, och tonen är soft och nästan lite dyster. Mer höst än vår, om ni förstår hur jag menar. Texterna är vackra kärleksdikter av bl.a. Pär Lagerkvist.<br />
<br />
Skivan med Boye-tolkningar som kom året efter följer stilmässigt den inslagna vägen. Därifrån kommer denna låt. Varsågoda!<br />
<br />
<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/Re_V55M44OY?rel=0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-41042170754576283732011-01-18T21:16:00.001+01:002011-01-18T21:16:01.187+01:00Varför?Jag skriver inga låtar. Lever ett normalt liv. Äter regelbundet. Sover regelbundet för lite. Tänker inga nya eller viktiga tankar. Så varför ska jag blogga? <br /><br /><br />- Posted using BlogPress from my iPhone<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Katarinas%20Gr%C3%A4nd,Kalmar,Sverige%4056.707013%2C16.363392&z=10'>Katarinas Gränd,Kalmar,Sverige</a></p>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-88791535002144859902010-11-02T10:31:00.003+01:002010-11-02T10:45:17.946+01:00Göteborg!<span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">När något sägs på ett språkligt spännande sätt och med en lekfull lingvistisk knorr så är det alltid någon som utbrister något i stil med:</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">-Kadach!</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">-Åhh</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">-Göteborg…</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">Ordfyndigheter har blivit något putslustigt som bara gamla farbröder ägnar sig åt. Det kvicka och i vissa fall språkligt geniala har blivit lågt och dåligt. Något som sammanfattas med ordet "ordvits". Jag tycker det är orättvist. Av minst två skäl.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"> </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">För det första är det inget fel på ordvitsar. Det är en högtstående humorform som stora komiker i alla tider har ägnat sig åt. Till och med Henrik Schyffert har uttryckt att han uppskattar riktigt bra ordvitsar. Han sa det mitt under det ironiska nittiotalet.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"> </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">För det andra är det inte alls säkert att det rör sig om vitsighet och humor bara för att det uttrycks med knorr. Viktiga saker kan sägas på ett lekfullt sätt. Och om så är fallet så faller poängen pladask när någon åhörare närmast tvångsmässigt utbrister:</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">-Aj! Den var riktigt dålig!</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;"><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Helvetica;">Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.</span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-53106351691941674222010-10-29T21:06:00.000+02:002010-10-30T11:16:55.527+02:00KretaLovis 3,5 år tittar ut genom bussfönstret och ser vår upplysta stad (Kalmar). Hon utbrister: <br />-"Kreta!"<br />Vilgot 6 år rättar henne:<br />-"Det finns inte bara Kreta. Det finns Kina också. Eller Holland. Eller… eller Estland. Nej förresten. Det ÄR Kreta."<br /><br /><br />Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen. <br /><br />Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-30326796742234010162010-10-29T15:48:00.000+02:002010-10-30T11:16:55.536+02:00Härskarteknikanklagelser som härskarteknikJag tillhör den skara människor som under de senaste dagarna har följt kyrkomötets webbsändningar. Under åtminstonne en av debatterna har man mellan raderna sagt att motståndarna använder sig av härskartekniker. Syftet med användandet av dessa är att maktens företrädare ser till att behålla sitt övertag. Det ska alltså finnas ett under-/överifrånperspektiv där de som har använder sig av dessa metoder för att behålla.<br /><br />Jag får bilden av att att dom som har möjlighet till makt och inflytande anklagar dom som i egentlig mening saknar möjligheter till makt och inflytande att nyttja härskartekniker. Dom som har anklagar dom som inte har för att behålla det som dom saknar genom ojusta metoder.<br /><br />Frågan är om inte anklagelsen att motståndaren nyttjar härskartekniker i sej är en vanlig form av härskarteknik?<br />Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-65160109664432625252010-10-16T13:54:00.000+02:002010-10-30T11:16:55.544+02:00Tre månader tillDet finns ingen återvändo. Britt har haft namnsdag. Höstdagjämningen har varit. Det är minusgrader på natten. Konfirmandarbetet har satt igång.<br />Tre månader, sedan vänder det.<object height="81" width="100%"> <param name="movie" value="http://player.soundcloud.com/player.swf?url=http%3A%2F%2Fapi.soundcloud.com%2Ftracks%2F5540995%3Fsecret_token%3Ds-L3sXr&secret_url=false"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed allowscriptaccess="always" height="81" src="http://player.soundcloud.com/player.swf?url=http%3A%2F%2Fapi.soundcloud.com%2Ftracks%2F5540995%3Fsecret_token%3Ds-L3sXr&secret_url=false" type="application/x-shockwave-flash" width="100%"></embed> </object> <span><a href="http://soundcloud.com/pierrefalk/host">Höst</a> by <a href="http://soundcloud.com/pierrefalk">pierrefalk</a></span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-12838711324051162862010-10-07T16:16:00.000+02:002010-10-30T11:16:55.554+02:00Kjell Westling är död<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHx23HW0bNhzaOgpiWxuuF19kujqW1EaJhMajXkO_GsfTQE1xXxIv29jMNEXdIU4no6Cg88pzhn85z4UqDY94PzhqQtnQWAsMFD8PLtfMWk9k8svjym1NgJy7AhqhyphenhypheniCG7TbJibt2dVEI/s1600/kjellwestling_849188k.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHx23HW0bNhzaOgpiWxuuF19kujqW1EaJhMajXkO_GsfTQE1xXxIv29jMNEXdIU4no6Cg88pzhn85z4UqDY94PzhqQtnQWAsMFD8PLtfMWk9k8svjym1NgJy7AhqhyphenhypheniCG7TbJibt2dVEI/s320/kjellwestling_849188k.jpg" width="320" /></a></div>Jag gillar musikgruppen <a href="http://pierrebrain.blogspot.com/2006/04/bl-tget.html">Blå tåget</a>. Deras amatörmässiga och naiva musik till överfyllda texter och tvära tänkemässiga kast. Skälet till att det låter så bra är att musiken är helt ihopvävd. Det står proffsen för. Utan dom så skulle spretiga trummor och märkliga trombonljud inte ha någon direkt plats. Och skulle hur som helst inte vara njutningsfullt att lyssna på.<br /><br /><div style="text-align: justify;">Kjell Westling är död. Han som tillsammans med Urban Yman och Mats G Bengtson lyckades väva samman det disparata till en enhet. Det är lätt att nämna Blå Tåget. Men även hans insats i Arbete & Fritid måste nämnas. Denna tidiga världsmusikgrupp som spelade svensk folkmusik, indiskt och lite av varje. Det var några år sedan jag lyssnade på dom, men jag ska göra det igen. Jag gjorde det ofta i mitten av nittiotalet.<br /><br /></div><div style="text-align: justify;">En låt som ofta dyker upp i mitt huvud är Kjell-Westlingkompossitionen <a href="http://open.spotify.com/track/7tIFLLG9SiZHx5e3cJzaV5">Tragedi i kanslihuset</a>, med text av Torkel Rassmusson, inspelad av Blå Tåget på deras dubbelskiva <a href="http://open.spotify.com/album/4waJjoi6IweVyORNxKBuAv">Brustna hjärtans hotell</a>. Den handlar om den gamle som berättar att "I Sverige råder nu för tiden inte någon nöd". Annat var det förr. Och låten slutar med att den gamle mannen avlider. Utan några undertexter, bara en historia. Allt till en enkel men genialisk melodi.</div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-77677736473384542010-10-05T13:34:00.000+02:002010-10-30T11:16:55.562+02:00Visst är det så alltid<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX_FxwcEzgxzVhvLQmlA3ESqeQjbY0wJdAqD2Cim_xokA4MX82z7Xja7lcMk-Bs5rBnZJh-zqnRB7TOW2wAXlPx49wNOhuL4ZgBzMPJ7i1HS2eSrHRarr3QyFXYg9vWydS_TjhQEUodYs/s1600/Tummen+upp!.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX_FxwcEzgxzVhvLQmlA3ESqeQjbY0wJdAqD2Cim_xokA4MX82z7Xja7lcMk-Bs5rBnZJh-zqnRB7TOW2wAXlPx49wNOhuL4ZgBzMPJ7i1HS2eSrHRarr3QyFXYg9vWydS_TjhQEUodYs/s1600/Tummen+upp!.jpg" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-large;">Pessimist?<br />-Javisst!</span></td></tr></tbody></table>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-17655271823355283512010-10-04T13:59:00.000+02:002010-10-30T11:16:55.570+02:00Fel smak i rätt rättJag drack precis en kaffeklunk. Då slog det mej att egentligen luktar det lite kattkiss. På samma sätt som det kan lukta nybakat bröd när man kissar. Eller att viss lyxig mat med ost, som t.ex. piccata, kan smaka lite kräks. Fast gott på något märkligt sätt.<br /><br />Tänk vad fel smak på rätt ställe kan bli helt annorlunda. Tänk om man kunde tänka lite mer så när obehagliga smaker och lukter anfaller.Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2086562679032492211.post-90498565755004132162010-10-04T10:19:00.000+02:002010-10-30T11:16:55.580+02:00Jag litar på er"Ge mig hellre en glad ammatör/.../<br />en som helst nån gång i livet <br />haft ett jobb, ett vanligt kneg"<br /><br /><object width="480" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/xwPhD3X6Tl0?fs=1&hl=sv_SE&rel=0"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/xwPhD3X6Tl0?fs=1&hl=sv_SE&rel=0" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="480" height="385"></embed></object><br /><br />Tage Danielsson som var en mästare på det mesta odlar sin drömbild av hur en politiker ska vara. Spontan och vanlig menar han. Mot detta ställer han proffsen. "Det är proffsen som gör så att rosorna dör. Ge mig hellre en glad amatör." Rosorna även i överförd bemärkelse - det stora partiet. Han var visserligen skarp på mycket, men jag tycker att han ibland odlade en falsk idealbild som ligger farligt nära att vara ett milt politikerförakt.<br /><br />Ibland hör man att Fredrik Reinfelts största problem är hans utstrålning. Han pendlar mellan att vara intetsägande och att vara ledsen. Men okarismatisk och självklart utan ett enda lik i garderoben. Så långt man kan komma från den glada amatören. Och Mona Sahlin har vuxit upp i partiet och har enligt vissa ingen jättekoll på världen utanför riksdagshusen.<br /><br />Samtidigt förfasas vi när politiker trampar över gränser. Beter sej illa eller är som folk när folk är som sämst. En framgångsrik politiker ska inte fälla oövertänkta kommentarer. Att stockholmare skulle vara smartare än lantisar eller att ens nämna ordet bröstpump i en seriös intervju är att gå för långt. Men att vara helt utan fel och brist och dessutom ha noll koll på verkligheten är fel åt det andra hållet.<br /><br />Men hur ska en politiker vara då? Jag litar på maktens kvinnor och män. Jag litar på dom vi har valt. Vissa tycker jag bättre om och vissa sämre. Men jag tror på allas ärliga avsikter. Kanske är jag blåögd. Men jag är säker på att våra folkvalda åtminstone inte är sämre än folk i allmänhet. Snarare tvärt om.<br /><br />Kanske pågår vissa rävspel i maktens korridorer. Men det gör det runt kaffebord på arbetsplatser, i styrelserummen, runt golfbanor och överalt dör människor samlas också. Visst ska man inte tro allt man hör och lita på alla män med makt (MMM). Men jag skuller hellre köpa en bil av Mona eller Maud än av vem som helst som jag inte känner. Hellre av Fredrik eller Lars än av vilken bilfirma som helst.<br /><br />(Och sen kan man undra om bilförsäljare är mindre pålitliga än folk i allmänhet...)Unknownnoreply@blogger.com0