Vissa företeelser återkommer jag till hela tiden. Med jämna mellanrum. Flera av det musikaliska slaget har jag behandlat och dom återfinns under etiketten Ett slag för.En mästare som lärt mej ett och annat under hela mitt liv är Allan Edwall (som jag tidigare vid ett flertal tillfällen har uppmärksammat). Och jag är knappast ensam om att gilla Allan. Han uppmärksammas även på bloggen Enn Kokk.
Det började när jag var liten. I barnprogrammet Lördagsgodis från åttiotalets första hälft så framförde han i varje program en av sina sedelärande visor där ett barn stod i centrum för varje vers. Visorna kallar han för stackars-visor, eftersom sångerna var uppbyggda så, att tredje raden (eller femte, beroende på hur verserna delas in) alltid började med orden: "Du stackars barn som...".
Verserna var uppbyggda nästan som limerickar, men oftast utan något ortnamn. En av verserna som jag särskilt minns (och till vissa av mina klasskompisars förtjusning kunde utantill) är den om Saga. Den går ungefär såhär:
Den stackars lilla Saga
hon skulle natta Stig.
Men Saga börja klaga
ty Stig han släppte sig.
"Du stackars barn som nattar Stig
Vid fisar får man vänja sig"
sa mor till lilla Saga
som skulle natta Stig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar