Ett egendomligt ljus

Nu är tiden inne. Eller snarare ute. Värme, även om det har regnat i natt. Men, då blir ju bilderna bra. Här är den allt för tidigt avlidne Barbro Hörbergs vackra sång, som just nu passar som hand i handske (fast jag inte behöver bära sådana mer på ett halvt år).

Det här är den typen av sång som definierar en hel nation. Den är ett med vår svenska själ på något sätt. Det är svårt att förklara hur jag menar, men ni förstår nog.

"Det regnade - men bilderna blev bra". Lite som hos Thomas Ledin: "Sommaren är kort - det mesta regnar bort". Det bitterljuva. Glädjen med en krydda av smärta. Precis som brunsåsen som har en gnutta socker i sig. Allt kan sammanfattas med ortsnamnet "Njutånger".