När vi fortfarande levde i en kristen kultur, före sextiotalet, så var det bara avvikarna som var ateisttiskt troende.
Sedan blev svenska folket ateister. Många har vittnat om hur troende blev utskrattade på grund av deras tro.
På åttiotalet och nittiotalet blev religion något lite fint. Helt plötsligt så trodde dom flesta att det fanns någonting. Inte någon Gud eller så... Men något. Det blev fint att säga sej va agnostiker.
Jag tror att vi har lämnat det förhållningssättet bakom oss. Vår tid är om möjligt ännu svårare än både ateismen och agnostisismen. Båda sätten att nalka sej tron präglas av att tron i någon mån tas på allvar.
Men i vår tid är det inte så. I stället verkar vi leva i en tid när få orkar bry sej. Och när nästan inget spelar roll, vilken roll spelar då Kyrkan?
Ja, den tanken slår en emellanåt...
SvaraRaderaKyrksyster: Förresten så länkar jag till dej. Bara så du vet. Lite lättare att hitta dej.
SvaraRaderaKyrkan spelar bara roll som ekonomisk och politisk aktör, den har för länge sedan lämnat alla religiösa ambitioner bakom sig, åtminstone Svenska kyrkan. Kanske läge att kontemplera downsizing? De bör få det svårt ekonomiskt inom några decennier, då kyrkoskatten inte rullar in som förr. Kanske dags att börja plundra igen?
SvaraRadera