Tagen!

Jag har blivit utmanad av Jonatan Edlund. Sex märkligheter ska jag avslöja. Dessutom ska jag uppdra åt sex andra normala att offentligt redogöra sina onormaliteter. Reglerna är dessa:

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Sex av mina egendomligaste heter. Hmmm... Vad är normalt och vad är det inte? Var går gränsen? Jag måste bestämma det först. Det mest vrickade behåller jag för mej själv. Alltså blir det inte det som ligger längst bort från det som är att betrakta som norm i någon mening jag väljer att ta upp.

Men å andra sidan kan ju inte listan bestå av sådant som bara lite grand sticker ut. Det vore mesigt. Att jag t.ex. brer enormt mycket smör på mina mackor är måhända lite egendomligt. Men det hamnar ändå på den normala sidan av den normalitetsgräns som jag antar åsyftas.

Min slutsats: Det jag tar upp måste vara mycket onormalt på ett samtidigt mycket normalt sätt för att platsa på min lista.

1. Jag har ett enormt dåligt lokalsinne. Det skryter många med för att framställa sig i lite lustig dager. Fr.a. om man har andra goda egenskaper som väger upp denna brist. Lite som att vissa skryter med sina dåliga matematiska kunskaper eller låga gymnastikbetyg. Men mitt lokalsinne är verkligen rent uselt. Som exempel kan jag nämna att jag cyklade fel när jag skulle till jobbet. Till saken hör att jag har arbetat på samma arbetsplats sedan 2001 och att jag cyklar denna väg så gott som dagligen i båda riktningarna. Och att jag faktiskt inte ville se en annan väg, utan att jag trodde att jag valde samma väg som jag då alltid valt i flera års tid.
2. Jag är kabelberoende. Jag räknade för något år sedan ut att jag i genomsnitt köpt en kabel av något slag vid vartannat stadsbesök. Dock inte tvärt om (en halv kabel vid varje besök). Det vore ännu knäppare.
3. I mellanstadiet samlade jag på mjölkkartonger. Jag minns inte hur många hundra jag hade i min ägo. Men däremot så kan min kropp minnas känslan av att sitta i en väldig och nybygd mjöljkartongsfåtölj. Sådant kan barn i kärnfamiljer ägna sig åt. (Jag tänkte skämta om att kärna mjölk, men jag avstår.)
4. Jag är besatt av symetri. Jag fick det bekräftat så sent som igår när jag, Vilgot och Emilie skulle fika på en galleria i vår stad. Det fanns bord med bara två stolar vid varje: en svart och en röd. Jag behövde m.a.o. flytta dit en tredje för att vi alla skulle få plats. Utan att tänka på det tog jag bort en röd stol från vårt bord och ersatte den med två svarta. Man kan tänka sig en stol av varje färg, men inte två svarta och en röd. Bättre då med tre svarta! min fru, som känner mig bättre än jag känner mej själv frågade: "Gjorde du så för att det skulle bli symetriskt"? "Vad då?" svarade jag, omedveten om vad jag pysslade med. Men hennes analys var naturligtvis helt korrekt.
5. Jag lider av diskodansfobi. Inget jag lider så mycket av numera.
6. Jag är tvångsvitsare. 90% av alla skämt behåller jag för mej själv. Resten ramlar ur mej. Och nästan alltid när någon annan skämtar så har jag tänkt på samma sak, men valt bort att säga just det kuliga.

Jag utmanar: Svarten, Madicken, Frihetslängtan, Falstaff, Karin Långström-Vinge, samt (el spännande chansning) Ola Ström. Vi får se hur det går