Det börjar bli höst nu. Underbart! Härligt! Som jag har längtat. Skulle jag göra en årstidernas fyra-i-topp-lista så tror jag att hösten skulle hamna på plats nummer ett.
Lite tidigt så kom jag att tänka på en sång som jag har för mig att jag skrev 1992 på hösten. Den handlar om den eviga längtan efter solen. Speciellt när den inte behagar skina.
Vemod är blandat med pop. Röran är förhoppningsvis salig. Här är den!
Jag hoppas (länken är borttagen)
(c) Pierre Falk, 2006
Ps. Någon gång tror jag att jag arrar upp den. Åtminstone jag tycker mycket om den. Ds.
Tack Per! Jag har två höstsånger, och du har hört båda (den andra är den på skivan). Jag vet inte vilken jag tycker bäst om. Den andra, i jazzvals, ligger det mer möda bakom, vilket kanske hörs. Den här är lite roligare. Vad tycker du?
SvaraRadera