Traste Lindéns kvintett

Åh vad jag kan sakna Traste Lindéns kvintett ibland. Dom dök upp i mitten av 1980-talet. Deras första skiva hette Sportfiskarn. Melodierna och texterna är sådana att dom direkt inspirerar till att skriva själv. Dragspel och rock´n´roll, fast med tydliga drag av svenskt vemod och svensk-finsk folkton. Allt gjordes så enkelt som det gick. Inga mikrofoner, en tratt fungerar lika bra. Så började det.

Dom är nära släkt med Perssons pack. Per Persson (packets sångare och låtskrivare) var med i kvintetten i början. Men där Packet ofta spelar på någon slags macho-image, visar istället Traste Lindéns upp en betydligt mer bräcklig fasad.

Texterna är alltid vardagsnära. Dom handlar om banal svartsjuka, att gå och lägga sig som ovänner, en spark-tur eller konstnärsdrömmar. Moll och tretakt används flitigt i musiken. En sång som jag ofta får i mitt huvud nar allt känns ruttet är En dålig dag. Konstigt nog så ger den någon slags tröst. Såhär går texten:

Ynkedom, åh, ynkedom
Skröplig är min sort
Ljummet te å MTV
Bättre har man mått
Jag vankar omkring ett slag
Det här är en dålig dag

Taskigt tyst är telefon
Ingen knackar på
Skrattar hjärtlöst åt mig själv
Surar i en vrå
Jag vankar omkring ett slag
Det här är en dålig dag

Värmer på min middagsmat
Rester från igår
Vårdar ömt min dysterhet
Krystar fram en tår
Jag vankar omkring ett slag
Det här är en dålig dag

Den finns utgiven på skivan Jolly Bob går i land, Silence 1991.

Helt plötsligt blev det tyst. Dom slutade spela på 2000-talet. Varför? För att dom blivit för kända. För uppskattade. För att det inte längre kändes som den lilla skala där det började. Traste Lindén själv återgick till lantbruk, eller någonting. Jag minns inte.