Sanning och lögn

Jag sitter just nu vid tangentbordet. Det är en sanning om vilken man inte kan ha flera åsikter. Om någon hävdar något annat så far den med osanning.

Jag tycker att Beatles var ett bra band som jag ständigt återkommer till. I påståendet att Beatles var bra ligger inget sanningsvärde. Det är en uppfattning jag har. Vem som så önskar får säga emot mig. Han eller hon har inte fel för det.

Jag kan ibland uppleva att dessa två blandas ihop. Om någon hävdar att ett visst samband med nödvändighet måste föreligga så kan denne mötas av repliken: -Det är vad du anser. Jag tycker kanske något annat. Det är en sanningsrelativism som har lagt sig som en blöt trasa över hela vår kultur.

Vissa saker är sanna. Sanningen kan måhända vara svår att nå. Den kanske inte ens kan nås. Men den finns likväl och kan inte vara på något annat sätt än den faktiskt är.

Och det motastta. Vissa åsikter kan inte vara sanna eller falska. Att tvinga in någon i en fålla för att han/hon måste ha den åsikten som det förväntas går inte. Åsikter som varken kan vara sanna eller falska är och förblir just uppfattningar. Varken sanna eller falska.