Jag ska måla hela världen

Vissa sånger gör mig så gråtmild att det nästan brister. En sådan sång är, kanske lite otippat, Jag ska måla hela världen lilla mamma. Anita Hegerland sjöng in den på sjuttiotalet. Den är skenbart en klämkäck och trallvänlig barnsång. Men under dom glada klarinetterna finns en mörk baksida.

Handlingen är en deprimerad mamma och ett barn som vill göra allt bra. Ett barn som bär ett alldeles för tungt ansvar för sin mammas väl och ve. Och en mamma i starkt behov av professionell hjälp. Stackars arma barn! Och stackars arma mamma! Hur många lever under sådana omständigheter? Fler än man tror.

För att visa vad jag menar ger jag exempel från första versen och refrängen:

Mamma är du ledsen? Varför är du arg?
Vill du jag ska måla någonting åt dej?
Många vackra färger har jag ännu kvar.
Gråt du lilla mamma. Allt ska bli så bra.

Jag ska måla hela världen lilla mamma.
Full av solsken varje dag.
Att det regnar och är grått nu gör detsamma.
Du ska solsken i ditt fönster ändå ha.
Alla blommorna du gärna ville köpa.
Lilla mamma, jag ska måla dom till dej.
Jag ska måla hela världen lilla mamma.
Och allt ska bli så ljust och glatt för dig.