Slår man i en spik och knyter en tråd runt den och sedan sträcker ut tråden så bildas en linje. Den linjen följer vi blint. Den som inte följer den är fel ute. Att dom för tio år sedan befann sig en decimeter närmare spiken betyder heller inte att dom var på fel ställe. Dom hade bara inte kommit lika långt som vi. Dom såg inte lika långt åt vilket håll tråden ledde. Och om tio år så har också vi kommit ännu längre än vi kommit nu. Trådens sträckning är ofrånkomlig. Det finns bara ett sätt att se på det. Den som inte förstår det nu kommer att förstå det sen.
Så kan man välja att se historien. Men vad gör man då med alla dom som inte befinner sig på rätt avstånd ifrån utgångsspiken? Eller dom som befinner sig vid sidan av tråden? Får man tänka fel?
Jag citerar Allan Edwall:
Vi är renliga utav oss i vårt land
fast det luktar lite skit om en och ann.
Men det löser sig till slut,
ifall du bara härdar ut,
för man vänjer sig vid lukten efter hand.
Och om du bara kniper käft och tiger still,
knogar på och ligger i och bjuder till,
handlar rätt och visar vett
och håller tätt med vad du sett,
kan du säkert klara några vändor till.
För det är tålamod som driver världen framåt.
Det måste alltid finnas nån som skjuter på
mot ett fjärran okänt mål
som kanske slutar i ett hål,
men den saken blir vi säkert varse då.
Vi har höga, kloka tankar i vårt land.
Fast nog tänks det lite fel av en och ann
och när klokheten tar slut
då blommar inskränktheten ut
men man vänjer sig vid sådant efter hand.
Från sången: "Mot okänt mål". Finns återutgiven på CD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar