tisdag 28 mars 2006

Allan Edwall

Dom allra flesta tänker nog på Emils pappa. Vissa ser kanske den dryge och högfärdige Carlsson från Hemsöborna framför sig. Andra kanske hör Nalle Puh läsas upp i sina huvuden. Alla dessa klassiska rolltolkningar är goda. Men föga kan jag om skådespeleriets ädla konst. Det som jag främst tänker på när Allan Edwall förs på tal är något annat.

Det är hans visor. Hans musikaliska texter. Hans melodier, djupt rotade i den svenska folkmusiken. För han är en folkmusiker i ordets rätta bemärkelse. Eller var. Han dog för nio år sedan (1997), 72 år gammal.

Jag har omnämnt honom tidigare (i artiklarna Får man tänka fel, och Minnen, låt oss ägna oss åt minnen) men jag tyckte han var värd en egen hyllning just i egenskap av viskonstnär. Hans texter utgår alltid från det som slarvigt brukar kallas Den lilla människan. Han har hela tiden ett underifrånperspektiv. Någon slags bondförnuft präglar innehållet.

Det handlar om att inte svika det sanna, det goda eller det vackra. Dessutom är det snillrikt formulerat på ett sätt som inte går att värja sig emot. Jag minns när jag som liten hörde sången Årstider klinga ur radion. Jag älskade den och fylldes redan då av något slags vemod. Som jag då inte begrep vad det var.

Det var bara ett stort problem med hans visor. Dom kom vid helt fel tidpunkt. När sjuttiotalet övergick till åttiotalet släpptes den första LP:n. Då var inte många intresserade. Tiden glömde hans visor. Jag fick skivan Vetahuteri i julklapp men bytte den mot en annan. På nittiotalet kom en samlings-CD, som jag inte heller tror sålde så bra.

Men så hände det. För ett och ett halvt år sedan kom det ut en samlingsbox med allt tidigare inspelat och lite outgivet. Mina visor heter den och går enkelt att få tag på.

Jag vill avsluta med att citera Allan från den mest kända av hans visor, Årstider.
Nu är den sköna sommaren här
Med lust och fägring stor.
Och bruna ben och tunna skor
Och mesen som i holken bor
Och doft av hägg och kaffekask
Och burken full av mask.
Och knappt har solen sjunkit ner
Så börjar den gå opp.
Och i fabriken är det stopp
På skortsenspipans högsta topp
Har sädesärlan byggt sitt bo
Allt andas frid och ro

Och vår fabriks direktör
Går det strålande för.
Han tog kosingen med sig
Och stack, som dom gör
Från en tyngande skatt
Och nu ryktas det att
Han med skattmasen leker tafatt.

Sen är den sköna hösten här
Som vi har väntat på,
Med gula löv och mogna bär
Och äppelträn med äpplen på
Och kylig natt och blåsig dag
Och lite socialbidrag
Som man kan dra sig fram uppå
Så varför gnälla då?

Och vår chefsingenjör
Går det strålande för.
Han fick kosing av staten att fortsätta för
Lika glatt som förut
Någonstans söderut
Går han på parti och minut.

Sen är den sköna vintern här
Som vi har väntat på.
På vintrig hård och frusen mark
Vi färdas på en gammal spark.
Först biten till förmedlingen
Och sedan åter hem igen
Med samma avslag som förut.
Och sen tar vintern slut.

Men fabrikens kamrer
Får vi knappast se mer,
För han fick det som lagen åt brottslignar ger.
Något år får han gå
På en kåk ful och grå
För dom siffror som han trodde på.

Sen kommer vårens sköna tid
Som vi har väntat på
När bäcken porlar glad och strid
Och lärkan sina drillar slå
Och marken gror och går i knopp
Runtom min sysslolösa kropp
Och uppåt stiger markens sav
Som det blir sommar av.

Men nu ska udda bli jämnt
Det har kommunen bestämt.
För fabriken, som utsikten länge skämt,
Och där möda och slit
Luktar svett, blod och skit
Tar man bort med en dos dynamit

Sen är den sköna sommarn här
Med lust och fägring stor.
Och bruna ben och tunna skor
Och mesen som i holken bor
Och kaffekask och dragspelslåt
Och getingbon och motorbåt
Och mjölkcentralens kalla glass
Och utedans och utedass
Och dunket från en fiskesmack
Och jos i tetrapack

Och man är ledig och fri
Men det skiter man i.
För det kvittar snart hur det ska bli.

4 kommentarer:

  1. Allan Edwall är en av de största! Den där boxen får jag se till att köpa någon gång.

    SvaraRadera
  2. Det som gläder mig är att han har fått ett välförtjänt uppsving. (Efter sin död, naturligtvis!)

    SvaraRadera
  3. den lilla bäcken.. är så vacker!

    SvaraRadera