"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd". Tove Jansson hade helt rätt. Det där hjältemodiga modet, som några få som söker utmaningar utför, det är naturligtvis värdefullt och stort. Men med vardagsmodet är det bra mycket svårare. Dom flesta är rädda. Och därför blir det svårt att vara modig.
Att våga säga det andra inte säger, men som borde sägas. Att gripa in när mitt egna står på spel. När jag riskerar för andra eller för sanningen. Då blir det jobbigt.
Det finns människor som söker konflikter för sökandets och konfliktens skull. Det kan naturligtvis vara modigt ibland. I viss mån. Men knappast hjältemodigt. Riktigt hjältemod är att trotsa sej själv. Att vara utgivande. Att se bortom det egna. Och aldrig räkna med att få någon ära för det, utan göra det i sann övertygelse om att det är det rätta. Att inte blint snegla åt att få rätt bara för att man gör eller har rätt. Utan göra det rätta ändå.
Det går inte att på förhand bestämma att jag kommer att göra rätt insatser i rätt stund. I situationen avgörs det om man är hjälte på riktigt. Eller en feg liten lort. Jag bävar för sanningens sekund i mitt egna liv. Tänk om jag själv tillhör kategori nr.2?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar