tisdag 27 oktober 2009

Ordtankar

Jag möter ofta människor som försöker ändra på sej när dom pratar med mej. För att jag är präst. Det råkar ibland ramla ut någon ocensurerad svordom ur deras munnar. Då ber dom om ursäkt. Och jag svarar, som dom flesta andra präster, att det är ok. Dom får naturligtvis använda sitt eget språk när dom pratar med mej. Oavsett om jag är präst eller inte. Låt inte språket hindra deras uppriktighet.

När konfirmander samtalar så blir min värld inte förstörd av deras språkbruk. Så länge ingen är elak mot någon annan så är inget egentligen förstört.

Men språk måste alltid anpassas till sitt sammanhang. Sitter konfirmanderna som fågelholkar när jag har lektion så är målet missat (OBS! Ordvits och sakvits). Och Jag förstår ju heller inte alla språk. Inte ens dom svenska språken med märkliga förkortningar, kolon och citattecken i mystisk blandning.

Det händer dock ibland att mitt eget språk uppenbarligen är missanpassat för sammanhanget. När ingen förstår min tanke på grund av mitt ordval. Men snälla: Häng mej inte för det!


Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar