Längre och längre i längden

Rätten till inspelad musik ska tydligen förlängas från nuvarande 50 år till 95 år. Naturligtvis hänger detta ihop med att många efterkommande anser sej ha rätt att leva på en avliden släktings musik. Och med 95 år har man täckt in mycket. Inte bara personen i sig, unnat även denna barn. Förmodligen kan även barnbarnen leva gott på musik som far- eller morföräldrarna spelat sej rika på.

Jag vet att alla inte lever speciellt fett på sin musik. Men jag undrar bara: Var går gränsen? Kommer vi om några decennier höja upphovsrättsgränsen till 140 år? Jag menar att ruckandet på gränsen nu förmodligen kommer att leda till att gränsen ytterligare flyttas fram — längre fram.

Kanske hänger debatten ihop med den upphovsrättsliga debatten just nu. Musikbolagen vill hålla allt hårdare på sitt när det sker en allmän uppluckring i andra ändan. Men tyvärr vinner inte vi som älskar musik någonting på debatten. Det blir bara svårare, när det borde bli lättare.