Maritza Horn

Just nu överkonsumerar jag Maritza Horn. En helt utmärkt svensk sångerska som kommit lite i skymundan. Kanske är den undanskymda platsen självvald? Fast det vet jag inget om.

Hon har en mycket säregen röst. Personlig och uttrycksfull, men vacker och ren. Den är inte ursäktande på något sätt. Om vissa sångerskor väser fram orden och inte tar till några övertoner, så är Maritza Horn precis tvärt om. Hon hörs och märks. Man kan inte höra henne och sedan glömma bort henne. Det är kanske därför (nästan) alla vet vem hon är, utan att ha hört så mycket. Och det är nog även därför ingen har glömt bort henne, trots att hennes skivutgivning knappast är enorm. Och hennes hitlåtar ännu färre (naturligtvis).

Den skiva dom flesta först tänker på är hennes debut från 1978, skivan Jämmer och elände. Det är skillingtryck och annat elände, för att citera Galenskaparna. Den mest kända visan härifrån torde vara Lejonbruden (som även folkmusikgruppen Triakel, med Emma Härdelin på sång har spelat in). Eller har nog många hört Maritzas inspelning av den förfärliga och sorgefrossande sången Lasarettvisan. Men den är inte den enda sången om döende barn och mänskligt armod. Även Efter balen har detta som tema. Och här märker man tydligt att visorna knappast har sitt ursprung i denna tid. Kvinnobilden av modern som ger sej iväg till balen, trots att barnet är dödssjukt, och den stackars fadern som oförmögen att klara denna situation själv, ensam får bevittna barnets död. Inte från nu, om man så säger.

Men min favorit är en lite senare sång. Inget skillingtryck alls. Låten Med vind under vingen från skivan Tänk om, från 1980. Textraden: 

"Även en stygg en 

skulle kunna bli en trygg en 

med lite vind i ryggen"

 

är storartad. Vi glömmer allt för ofta bort just detta i vårt häftiga debattklimat. Vitt mot svart och den misslyckade ser vi just som en misslyckad som aldrig kan bli lyckad.

Jag vet, den tanken är inte helt modern. Kriminalvården har lämnat den för länge sedan. Människor är onda eller goda. Men tänk då på hur Jesus mötte människor som ansågs vara misslyckade och fördämda, t.ex. kvinnan i Joh 8:1-11. 

Men åter till sången. Denna sång lyfter fram att förändring faktiskt är möjlig. Och att ondska i första hand är en bristsjukdom, som Hans Alfredson har utryckt det. Förändring är möjlig. Och kanske en annan förändring också. På skivtallriken eller i datorns musiklyssningsprogram. För både Jämmer och elände och en samlingsskiva finns att köpa i iTunes eller att lyssna på i Spotify.