Jag förstår inte hur människan här uppe i norden härdar ut. Mörker, mörker och så lite mer mörker. Hela tiden. Och jag bor ändå i södra delen av vårt avlånga land. Mycket långt och mycket avigt.
Men det finns hopp om bättring snart vänder det. Jag räknar ner dagarna. Jag väntar. Snart är det dags.
Det påminner mej om den roliga historian om kvinnan som kom cyklande i motvind och sa: "Man får innerligt hoppas att vinden vänder tills jag cyklar tillbaka."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar