Vid åttiotalets slut och nittiotalets början lyssnade jag hela tiden på the Beatles, fr.a. på Lennon. John Lennon ja. Detta cyniska geni. Jag vet inte varför han har fått den legendstämpel som han nu har. Förmodligen beror det delvis på hans tragiska död.
Men efter Beatles så kan man nog i ärlighetens namn säga att storheten för hans del var lite över. Jag vet att det är som att svära i kyrkan att säga så. Och svära ska man naturligtvis aldrig göra. Men jag hävdar ändå att John Lennon är fenomenal. Men överskattad. Fast likväl var han riktigt, riktigt bra. Nästan mästerlig även efter Beatles. Men inte gudomlig.
En av hans söner, Julian Lennon, spelade in låten Saltwater i början av nittiotalet någongång. Visst osar det pappa om låten. Men jag menar ändå, att om den släppts på sjuttiotalet av hans pappa så hade den haft kultstatus nu. Som Imagine ungefär. Men om detta kan jag bara spekulera, vilket jag också gör. Här kommer den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar