Min fru löste gåtan igår! Enligt vår gängse svenska grammatik så kan substantiv stå i såväl bestämd som obestämd form. En napp är vilken som helst. Medan nappen betyder en speciell napp. Förmodligen inget nytt för någon.
Vidare. Vår yngsta (och även minsta) dotter kan det där med bestämd/obestämd form. Men hennes grammatik är inte den gängse. När hon vill ha en napp så säger hon helt enkelt bara: "Bapp!". Ofta får hon det dock inte. Då blir hon arg och skriker: "Bappin!", alltså napp i bestämd form.
I går kväll kom min fru på det. Lovis använder bestämd form när hon vill verka lite mer bestämd helt enkelt. Hon förstår det dock inte själv än.
Och jag ler vid tanken på hur mycket som faktiskt hade kunnat vara på ett helt annat sätt än det nu är. Grammatiken hade kunnat fungera precis så som den gör hos Lovis. Och då hade ingen tyckt att det var det minsta konstigt. Bestämd form betyder att man är mera bestämd. Är jag småsugen på en kaka så nöjer jag mej med att säga det obestämt. Är jag däremot jättesugen, med bestämd, då använder jag också den bestämda formen. Det mesta här i världen hade kunnat vara på ett helt annat sätt än det faktiskt är.
Jag förstår varför barn gillar Lennart Hellsing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar