Nu är det höst. Och höst betyder Abbey Road med the Beatles. Den skivan plockar jag fram när mörkret blir tätare och allvaret sprider sej. Många kritiker anser att sprickorna i gruppen är som allra tydligast på denna skiva, vilket skulle göra den sämre. Jag tycker däremot att detta nog är deras alra bästa skiva.Vill du fördjupa dej i sångerna så kan du läsa vidare i amerikanska Wikipedia. Och för dej som inte vet vilken skiva jag pratar om så finns ett litet smakprov här.
--
Med vänliga hälsningar
Pierre Falk
Underbart! När mitt mellanbarn (han som nyss blivit pappa, hur gick det till??!)var ca 2,5 år satt han som hypnotiserad framför TVn och såg Help med Beatles. Sen var han såld och en lång period tultade han upp på morgonen och satte på Here comes the sun på en liten skivspelare som var hans egen. Många mornar vaknade vi av denna låt alltså. Sen sjöng han massor av Beatleslåtar utan att veta vad de handlade om. Och, ja han håller fortfarande på med musik själv naturligtvis och Beatles är fortfarande en favvo..
SvaraRaderaDet är svårt att inte gilla Beatles. Vilka låtar. Rakt igenom bra. Och när man lyssnar ska man tänka på att när dom gjorde sina sånger så var det första gången. Vi kan tycka vissa låtar är tjatiga. Men då var det första gången.
SvaraRaderaJag håller med dig. Det är deras bästa album. Det är också det album där de befann sig närmast jazzen. "Come together" och "I want you (She's so heavy)" är väldigt lätta att "jazza upp". "Abbey Road" är bättre och mera helgjutet än något annat Beatles-album. Visst har det ett par svaga spår, men det har alla Beatles-album. Sett i det stora hela är ändå "Abbey Raod" bäst.
SvaraRaderaFelstavning där! Raod skall givetvis vara Road.
SvaraRaderaJag är helt fel man att rätta andras fel. Nyss stavade jag, i denna bloggpost, allra med ett "L".
SvaraRadera