Rör inte min fiende

Jag lyssnade på P1-programmet "Tankar för dagen" i morse. Jag brukar inte lyssna på det av flera orsaker:

1. Det är alldeles för finkulturellt och låtsasreligiöst.
2. Det är för det mesta alldeles för tråkigt.
3. Det saknar för det mesta kantigheter och oslipade ytor. Inget tuggmotstånd. Inget som stryker mothårs, inte ens medhårs.

Men denna morgon lyssnade jag. Och jag tyckte om det jag hörde.

Edna Eriksson, utbildare och idéutvecklare (ja, den sortens titlar bådar ju inte gott) talade om rasism (även det mycket politiskt korrekt). Men hon gjorde det på ett lysande sätt.

Själv har hon tydligen själv utländskt påbrå. Hon pekar på att samma fenomen att definiera sig själv som motsats till det man kallar för ondska är gemensamt hos både rasister och antirasister. Dom är onda, alltså måste vi vara goda. Detta sätt att tänka är lockande, men man kommer ingenstans med det.

Istället lyfte hon fram motsatsen. Istället för åtttiotalshanden med texten "Rör inte min kompis", borde vi ha en annan knapp med ett annat budskap:

"Rör inte min fiende"

Klokt! Vill du lyssna på programmet så klicka dej fram till den sjunde maj på den här sidan.