Det finns en sång som min hjärna ständigt återkommer till. Texten är magisk. Melodin understryker magin. Förmodligen Sveriges genom tiderna bästa sång.
Texten är författad av Nils Ferlin. Denne antiromantiker som såg världen som den såg ut och inte som man kunde önska att den tedde sig. Melodin är skriven av Lille-Bror Söderlundh. Denne ständige Lille-Bror...Sången bär den oansenliga titeln En valsmelodi. Många har sjungit in den. Lille-Bror själv har gjort det, med snyggt gitarrkomp med äkta blueskänsla, trots att den ligger på en knastrig 78-varvare. Sven-Bertil Taube har gjort en hedervärd sextiotals vis-tolkning på sin Ferlin-skiva från 1961. Roffe Wikström har spelat in den på skivan Synd och skam från 1984. Rått och bluesigt. Imperiet, Monica Z, Claes Jansson m.fl. har också gjort den rättvisa. Rätt visa att göra rättvisa.
Men den tolkning jag sätter allra främst är den som sjuttiotalsgruppen Solarplexus står för. Tommy Körberg har aldrig sjungit bättre. Monica Dominique har aldrig spelat bättre. Allt är på topp. Ferlins ord och Lille-Brors musik görs helt och fullt rättvisa. Dessutom svänger det!
Texten då? Här är den!
För den som har iTunes finns ett smakprov av låten här (spår nr 2).
Du vet väl om att Fred Åkerström har spelat in den också. Finns i en fantastisk live-version på en gammal 70-talsplatta vid namn "Stöd de strejkande hamnarbetarna".
SvaraRadera(Märkvärdigt vad bra smak du har förresten. Men det kanske är för att du är född 1973...)