När man ser på ett stort berg uppfattar man det som en enhet, trots att det kan skifta i färg och form från den ena mikrofläcken till den andra.
En sandhög kan vara betydligt jämnare i färg och form från den ena sidan till den andra. Ändå tolkar vi en sandhög som en hög bestående av miljontals enskilda små sandkornsenheter.
Vi tänker oss ofta att det finns vissa lagar som under alla omständigheter gäller. Naturlagarna. 1+1 är alltid =2.
Men det bygger på att det över huvud taget går att skilja det ena från det andra. På samma sått som berget hänger ihop så kanske hela universum egentligen är ett och varje del helt oskiljbar från den andra.
Eller är den minsta enhet egentligen oändlig och helt omöjlig att kalla för en.
Kanske är naturlagarna inte sanningens självklara norm.
Kanske fins det en norm bakom normen?
En enorm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar