Syn- och hjärnvillor

Det är kul med självupphävande uttryck. Eller uttryck som på något sätt ter sig märkliga. Precis som sådana där omöjliga bilder där två stolpar blir tre utan att man ser hur det går till. Synvillor och hjärnvillor har alltid roat mig.

Förste april funderade jag på om det gick att luras genom att använda uttrycket "Det här är ett aprilskämt". Är det sant att det är ett aprilskämt så är det ju sanning och inte ett skämt. Alltså var skämtet inget skämt vilket gör att det var sant och kan därmed inte vara ett aprilskämt. Hur man än tänker på en sådan mening så blir den fel. Eller rätt.

Naturligtvis finns det ett litet problem. Det går inte att skämta utan att skämta om något specifikt. Luras man så gör man det om någonting. En fras om lurning kan inte stå för sig själv utan den måste syfta på något. Att luras med en fras är en omöjlighet. Begränsningen är inte faktisk utan språklig.

Men det tog mej lite tankemöda att komma på var felet i påståendet låg.