Jag hade en lärare i bild på högstadiet. Jag tror alla som har haft honom minns honom. Av olika anledningar.
Jag hade platsen närmast katedern. Han älskade att sitta och läsa högt ur uppslagsverk medan vi tecknade. Eller att dela med sig av sina funderingar och kunskaper om livet. Dom flesta av mina klasskamrater var rädda för honom, men jag gillade honom. Trots att jag bara fick en tvåa. Men jag vet att han tyckte om att prata med mig, för jag var nog den ende i klassen som lyssnade på vad han berättade.
En sak jag minns var att han bekymrade sig över att elever av idag (tjugo år sedan) inte längre använde sina hjärnor till att tänka med. Era hjärnor kommer att skrumpna ihop, sa han. Och då kommer dom i framtiden enbart att kunna användas som maracas.
Han var kul. Och han hade sina poänger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar