Nu är jag här. Vad jag ska göra i framtiden är ovidkommande just nu. Vad som hände tidigare går inte att förändra. Jag är här och ingen annanstans.
Prova att le istället för att se sur ut. Prova att se det som en stund av frihet istället för att stånka.
Med en liten perspektivförskjutning så blir t.o.m. köandet meningsfullt.
Jag ser det inte som likgiltighet. Snarare som en av dom kravlösa stunderna som oftast går oss förbi.
SvaraRadera