En beredd plats

Ps 31:1-6
För körledaren. En psalm av David.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig,
lyssna på mig,
skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig,
ditt namn till ära.
Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,
du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.

Var sak på sin plats. Vårt förråd hemma lever inte upp till dom kraven. Verktyg blandas med osorterade papper från Lund som vi ännu inte har tagit oss tid att gå igenom. Och vi har heller inte givit oss möjlighet att städa upp och sortera. Vi har inte införskaffat sorteringsboxar och askar att ha grejerna i.

Ordning och reda ska det vara i det yttre. Helst även i det inre. För att klara av människors krav och inte digna under bördan måste man vara stabil. Man måste ha ork. För många frågor om mening får inte pocka på uppmärksamheten. Den som sätter sig ned för att ta frågorna på allvar kan inte producera så mycket som omgivningen kräver. Tänka kan man göra om man har det gott ställt ekonomiskt och när man har tid till det. Den inre oredan ska en normal människa inte tänka så mycket på.

Men vår hela varelse då? Passar vi själva in? Finns det en plats för oss? Vi som är så noga med att allt i hemmet har sin rätta plats, var har vi själva någon plats?

(Läs Ps 31:2-6 igen)

Vi har en given plats. I Guds kärlek är det inte huller om buller. Vi har en plats beredd för just oss. Hemma hos Gud. Gud är klippan som vi får fly till. Jesus visar oss vägen. Anden ger oss kraft att gå. Och Fadern säger: ”Kom mitt barn. Som jag har väntat på dig. Här är just Din plats som jag beredde åt dig innan världen blev till. Slå dig ned och känn dig som hemma. Du ÄR hemma:”