Visst gör det ont

Jag har inte slagit några slag på hur länge som helst. Min idé när det begav sej var att lyfta fram artister som inte så ofta lyfts fram nu för tiden. Åtminstone inte som musiker. Eller bara att tipsa om bra musik med artister som inte är lika välbekanta som  t.ex. The Beatles. En av artisterna som låg på hög var Lena Nyman. Skulle jag slå ett slag för henne idag så skulle det verka spekulativt. Så det gör jag inte just nu (men vänta ett tag så kanske det händer).

Jag såg att hon avlidit. Därför vill jag ändå nämna henne på denna blogg, som heller inte lever i högsta välmåga om man säger så. Jag gillar mest skivan "Var mig nära" från 1975, där hon och maken Rune Andersson sjunger vartannat spår. Musiken är främst komponerad av Bernt Egerbladh, och tonen är soft och nästan lite dyster. Mer höst än vår, om ni förstår hur jag menar. Texterna är vackra kärleksdikter av bl.a. Pär Lagerkvist.

Skivan med Boye-tolkningar som kom året efter följer stilmässigt den inslagna vägen. Därifrån kommer denna låt. Varsågoda!