Det man ser när man tittar bakåt är hur det fula efter en liten tid blir fint. Och omvänt hur det fina blir fult. Det som vi förfasar oss över nu kommer om några år eleveras till något högtstående. Och det som anses vara stort och mästerligt kan väldigt snabbt rasa ner och ingen förstår längre var i det stora ligger.
När Oasis tredje skiva släpptes var alla eld och lågor. Recensenter hyllade detta mästerverk. Femmorna haglade tätare än skotten under älgjakten. Men redan några veckor senare så skribenterna man vad de egentligen gjort sig skyldiga till. Var den verkligen så mästerlig? Skivan "Be here now" är en tydlig symbol för tidens snabba gång (för att låta lite prästerligt högtravande).
1994 skaffade jag min första mac. Väldigt snart insåg jag att detta materiella verktyg var mer än bara död materia. Det var en hel värld inuti den där lådan. Ordet ikon, något som leder vidare till något större, symboliseras lite av äppelföretagets produkter. Men då gick det uselt. Få köpte deras grejer. Det var nästan pinsamt då att säga att man hade mac. Vissa skrattade. Andra log lite överseende.
Man skiljer mellan djup och yta. Men i äpplevärlden så byggs en mening in i det ytliga. Nästan ett djup rent av. Där ligger mycket av hemligheten bakom detta fenomen. Det finns något mer under den döda ytan. Något bakom som ikonen leder vidare till. Det är inte bara sladdar och plastlådor. Det finns en annan värld bakom. Dit sladdarna leder. Som ikonerna för oss vidare till. Så har det känts. Steve Jobs var i sin person själv en tydlig bild av det.
Ps. Skivan kom ut 1997, nästan samtidigt som Steve Jobs kom tillbaka till apple, efter elva års frånvaro. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar