Göteborg!

När något sägs på ett språkligt spännande sätt och med en lekfull lingvistisk knorr så är det alltid någon som utbrister något i stil med:
-Kadach!
-Åhh
-Göteborg…

Ordfyndigheter har blivit något putslustigt som bara gamla farbröder ägnar sig åt. Det kvicka och i vissa fall språkligt geniala har blivit lågt och dåligt. Något som sammanfattas med ordet "ordvits". Jag tycker det är orättvist. Av minst två skäl. 

För det första är det inget fel på ordvitsar. Det är en högtstående humorform som stora komiker i alla tider har ägnat sig åt. Till och med Henrik Schyffert har uttryckt att han uppskattar riktigt bra ordvitsar. Han sa det mitt under det ironiska nittiotalet. 

För det andra är det inte alls säkert att det rör sig om vitsighet och humor bara för att det uttrycks med knorr. Viktiga saker kan sägas på ett lekfullt sätt. Och om så är fallet så faller poängen pladask när någon åhörare närmast tvångsmässigt utbrister:
-Aj! Den var riktigt dålig!


Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu  skriver från mobilen.