Kjell Westling är död

Jag gillar musikgruppen Blå tåget. Deras amatörmässiga och naiva musik till överfyllda texter och tvära tänkemässiga kast. Skälet till att det låter så bra är att musiken är helt ihopvävd. Det står proffsen för. Utan dom så skulle spretiga trummor och märkliga trombonljud inte ha någon direkt plats. Och skulle hur som helst inte vara njutningsfullt att lyssna på.

Kjell Westling är död. Han som tillsammans med Urban Yman och Mats G Bengtson lyckades väva samman det disparata till en enhet. Det är lätt att nämna Blå Tåget. Men även hans insats i Arbete & Fritid måste nämnas. Denna tidiga världsmusikgrupp som spelade svensk folkmusik, indiskt och lite av varje. Det var några år sedan jag lyssnade på dom, men jag ska göra det igen. Jag gjorde det ofta i mitten av nittiotalet.

En låt som ofta dyker upp i mitt huvud är Kjell-Westlingkompossitionen Tragedi i kanslihuset, med text av Torkel Rassmusson, inspelad av Blå Tåget på deras dubbelskiva Brustna hjärtans hotell. Den handlar om den gamle som berättar att "I Sverige råder nu för tiden inte någon nöd". Annat var det förr. Och låten slutar med att den gamle mannen avlider. Utan några undertexter, bara en historia. Allt till en enkel men genialisk melodi.