Jag har lite svårt för överdriven vänlighet. Att vara småtrevlig mot den som man möter är naturligtvis inget besvärande. Men när den okända möter mig med ett hjärtligt leende och överdrivet och tillgjort bedyrar min viktighet och hur fantastisk just jag är. Då ryggar jag tillbaks.
Det är telefonförsäljare som vill ge just mej en present. Bara för att belöna för att någon kollega för ett år sedan fick mig att köpa tre nummer av någon tidning. Plus ett knivset. Allt för bara 49:-
Eller någon på stan som tilltalar mej med förnamn för att värva mej som medlem eller som kund.
Detta anslag fotade jag nyligen av i en provhytt på en outlet. En opersonlig billighetsbutik utan extravaganser. Trots detta möts jag av följande text. Missa inte slutet.
Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar