Pierres hjärna

Djup och yta

2011-10-06T12:19:00.002+02:00

Det är fascinerande med historia. Jag är själv ingen historiker. Jag har bara koll på vissa delar under vissa tider. Främst nöjesvärlden några decennier tillbaka.

Det man ser när man tittar bakåt är hur det fula efter en liten tid blir fint. Och omvänt hur det fina blir fult. Det som vi förfasar oss över nu kommer om några år eleveras till något högtstående. Och det som anses vara stort och mästerligt kan väldigt snabbt rasa ner och ingen förstår längre var i det stora ligger.

När Oasis tredje skiva släpptes var alla eld och lågor. Recensenter hyllade detta mästerverk. Femmorna haglade tätare än skotten under älgjakten. Men redan några veckor senare så skribenterna man vad de egentligen gjort sig skyldiga till. Var den verkligen så mästerlig? Skivan "Be here now" är en tydlig symbol för tidens snabba gång (för att låta lite prästerligt högtravande).

1994 skaffade jag min första mac. Väldigt snart insåg jag att detta materiella verktyg var mer än bara död materia. Det var en hel värld inuti den där lådan. Ordet ikon, något som leder vidare till något större, symboliseras lite av äppelföretagets produkter. Men då gick det uselt. Få köpte deras grejer. Det var nästan pinsamt då att säga att man hade mac. Vissa skrattade. Andra log lite överseende.

Man skiljer mellan djup och yta. Men i äpplevärlden så byggs en mening in i det ytliga. Nästan ett djup rent av. Där ligger mycket av hemligheten bakom detta fenomen. Det finns något mer under den döda ytan. Något bakom som ikonen leder vidare till. Det är inte bara sladdar och plastlådor. Det finns en annan värld bakom. Dit sladdarna leder. Som ikonerna för oss vidare till. Så har det känts. Steve Jobs var i sin person själv en tydlig bild av det.

Ps. Skivan kom ut 1997, nästan samtidigt som Steve Jobs kom tillbaka till apple, efter elva års frånvaro. Ds.

Vargen

2011-09-27T14:38:00.001+02:00

Det här är en av dom vackraste sånger jag vet. Skriven och i original framförd av Tomas Wiehe som jag skrivit om här. Den finns också i en vacker version framförd av Turid, som jag också skrivit om tidigare. Från början låg den på skivan "I rummet intill" från mitt födelseår. Bara en sån sak! Dessutom har Thomas Wiehe samma födelsedag som jag har. Intresseklubben sitter med pennorna i högsta hugg.

Ibland sägs det att proggmusikerna inte kunde spela. Denna låt motbevisar det påståendet. Lyssna, dröm dej bort och njut. Vackrare än såhär blir det inte. Thomas Wiehe – Vargen.

Du är ful

2011-09-27T14:31:00.000+02:00

I Aftonbladet har man uppmärksammat mobbing. Olika kändisar har berättat hur de som barn befann sig i de olika lägren. Samma barn var först mobbat för att sedan bli mobbare. Vi känner nog alla spontant att detta måste motarbetas på alla sätt.

Tänker man så också när man väljer underhållningsprogram på TV? Uppfylls beslutsfattarna i Kyrkomötet av samma vrede när minoritetsgrupper beljugs och förvägras de löften de tidigare fått? Reagerar skribenten på tidningen likadant när man i nästa artikel hänger ut och förstör enskilda människoliv? Nej just det, journalistiken ska ju vara konsekvensneutral.

Om vi ska komma tillrätta med mobbningen så räcker det inte att förfasa sig över barnen och ungdomarna. Det är inte de uppväxandes fel att världen ser ut som den gör. Vi måste se över våra egna val. Av TV-program. Av det tysta accepterandet av hur människor behandlas.

Äntligen!

2011-06-01T22:27:00.000+02:00

Jag finner anledning att förklara och försvara mej. Jag bekänner att mina inlägg här inte har nått upp till den kvantitet som definierar en blogg. Jag har kort sagt varit tämligen overksam på detta forum.

Nu till mina undanflykter. Eller snarare min undanflykt i singularis. All energi under senare tid har jag lagt på att korrigera det som gjort mig lite mindre vuxen än andra i min ålder. Jag har under hela mitt trettiosjuåriga liv saknat körkort. Dock gör jag det inte om en vecka då det nämnda anländer till mitt lokala postutlämningsställe.

Och jag är glad och firar! "Än sjunger gubben", som Povel sjöng på sitt tioårsjubileum.

Syns inte - finns inte

2011-03-05T13:57:00.012+01:00

Det finns vissa saker jag saknar i dagens popmusik. Nåja, det finns egentligen rätt mycket, om man ska vara på det humöret. Men några saker kan jag skilja ut och tydligt definiera. Jag tänker att om man lyssnar på topplistmusik från 1945, eller 1975 så existerar vissa företeelser som numera får anses vara borta. Vissa skulle säkert hävda att det enbart är av godo.

Här är en uppräkning av saker jag saknar. Listan kan naturligtvis göras lång, men jag nöjer mig just nu med tre punkter.

1. Översättningarna. Glansperioden för detta kan ha varit 70- och 80-talen, när dansbanden var i högform. Dessutom tilläts inte utlandsspråk på svensktoppen då. Instrumentalmusik fungerade, men möjligheten för sådan musik att tränga sig in var nog nästan lika svårt som att bryta sig in i en bil genom handskfacket.

Nu är det omöjligt att tänka sig att låtar av Lykke Li skulle översättas och sjungas in av Linda Bengtzing eller så. Men det gjordes då. All rockigare musik var på engelska, men dåtidens schlagerartister sjöng in den på svenska och slipade av kantigheterna. Och så såldes det genast i stora upplagor.

Även etablerade och stora artister ägnade sig åt detta. Man översatte och gjorde svenska hittar av musik på andra språk. Några exempel är Siw Malmkvists fantastiska tolkning av låten "Sadie, the Cleaning Lady" som på svenska fick titeln"Mamma är lik sin mamma", som vissa tror är den ursprungliga versionen. Eller Vikingarnas "Djingis Khan".

2. Pratsången. Att låta en mellanvers talas fram, trots att versmåttet rent teoretiskt skulle fungera även sjungandes. Ett tramsigt men talande exempel (observera min oerhörda lustighet) är Arne Quicks "Rosen".

3. Doa-körerna. Framförallt var det tre damer bakom sångaren som man aldrig ser längre. Undantag är Allsång på skansen eller liknande program. Men doa-körerna är definitivt på väg bort, men är väl inte helt borta ännu. Vi måste värna om dem! En av länkarna bakåt till den riktiga musiken.

(Men visst, ibland vållade de även fördärv. Det mest kända exemplet är hur de bringade självaste kungen på fall i låten "Are you lonesome tonight?".)

Skyddsrumsboogie

2011-03-04T13:18:00.000+01:00

Jag tänkte att jag borde lyssna igenom de Cornelis-skivor jag har missat. Främst är det hans senare produktion som jag inte hört. Med Spotify är det ju enkelt.

Sagt och gjort. När jag var inne på skivan "Mannen som älskade träd" från 1985 så svepte minnen över mig. Det var låten "Skyddsrumsboogie" som fick igång mig. Jag nynnade på denna låt, men hade inte kommit ihåg det utan hjälp. Det är härligt när bitar faller på plats. När man närmar sig en fullständig kartläggning av det förflutna. Tycker jag. (Tycker inte de i min närhet.)

Här är en live-upptagning från samma tid. Han är mager och sjukdomsmärkt. Men det är bara till det yttre han är sjuk.

Visst gör det ont

2011-02-04T15:21:00.006+01:00

Jag har inte slagit några slag på hur länge som helst. Min idé när det begav sej var att lyfta fram artister som inte så ofta lyfts fram nu för tiden. Åtminstone inte som musiker. Eller bara att tipsa om bra musik med artister som inte är lika välbekanta som t.ex. The Beatles. En av artisterna som låg på hög var Lena Nyman. Skulle jag slå ett slag för henne idag så skulle det verka spekulativt. Så det gör jag inte just nu (men vänta ett tag så kanske det händer).

Jag såg att hon avlidit. Därför vill jag ändå nämna henne på denna blogg, som heller inte lever i högsta välmåga om man säger så. Jag gillar mest skivan "Var mig nära" från 1975, där hon och maken Rune Andersson sjunger vartannat spår. Musiken är främst komponerad av Bernt Egerbladh, och tonen är soft och nästan lite dyster. Mer höst än vår, om ni förstår hur jag menar. Texterna är vackra kärleksdikter av bl.a. Pär Lagerkvist.

Skivan med Boye-tolkningar som kom året efter följer stilmässigt den inslagna vägen. Därifrån kommer denna låt. Varsågoda!

Varför?

2011-01-18T21:16:00.001+01:00

Jag skriver inga låtar. Lever ett normalt liv. Äter regelbundet. Sover regelbundet för lite. Tänker inga nya eller viktiga tankar. Så varför ska jag blogga?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Katarinas Gränd,Kalmar,Sverige

Göteborg!

2010-11-02T10:31:00.003+01:00

När något sägs på ett språkligt spännande sätt och med en lekfull lingvistisk knorr så är det alltid någon som utbrister något i stil med:
-Kadach!
-Åhh
-Göteborg…

Ordfyndigheter har blivit något putslustigt som bara gamla farbröder ägnar sig åt. Det kvicka och i vissa fall språkligt geniala har blivit lågt och dåligt. Något som sammanfattas med ordet "ordvits". Jag tycker det är orättvist. Av minst två skäl.

För det första är det inget fel på ordvitsar. Det är en högtstående humorform som stora komiker i alla tider har ägnat sig åt. Till och med Henrik Schyffert har uttryckt att han uppskattar riktigt bra ordvitsar. Han sa det mitt under det ironiska nittiotalet.

För det andra är det inte alls säkert att det rör sig om vitsighet och humor bara för att det uttrycks med knorr. Viktiga saker kan sägas på ett lekfullt sätt. Och om så är fallet så faller poängen pladask när någon åhörare närmast tvångsmässigt utbrister:
-Aj! Den var riktigt dålig!

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Kreta

2010-10-29T21:06:00.000+02:00

Lovis 3,5 år tittar ut genom bussfönstret och ser vår upplysta stad (Kalmar). Hon utbrister:
-"Kreta!"
Vilgot 6 år rättar henne:
-"Det finns inte bara Kreta. Det finns Kina också. Eller Holland. Eller… eller Estland. Nej förresten. Det ÄR Kreta."

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Härskarteknikanklagelser som härskarteknik

2010-10-29T15:48:00.000+02:00

Jag tillhör den skara människor som under de senaste dagarna har följt kyrkomötets webbsändningar. Under åtminstonne en av debatterna har man mellan raderna sagt att motståndarna använder sig av härskartekniker. Syftet med användandet av dessa är att maktens företrädare ser till att behålla sitt övertag. Det ska alltså finnas ett under-/överifrånperspektiv där de som har använder sig av dessa metoder för att behålla.

Jag får bilden av att att dom som har möjlighet till makt och inflytande anklagar dom som i egentlig mening saknar möjligheter till makt och inflytande att nyttja härskartekniker. Dom som har anklagar dom som inte har för att behålla det som dom saknar genom ojusta metoder.

Frågan är om inte anklagelsen att motståndaren nyttjar härskartekniker i sej är en vanlig form av härskarteknik?

Tre månader till

2010-10-16T13:54:00.000+02:00

Det finns ingen återvändo. Britt har haft namnsdag. Höstdagjämningen har varit. Det är minusgrader på natten. Konfirmandarbetet har satt igång.
Tre månader, sedan vänder det. Höst by pierrefalk

Kjell Westling är död

2010-10-07T16:16:00.000+02:00

Jag gillar musikgruppen Blå tåget. Deras amatörmässiga och naiva musik till överfyllda texter och tvära tänkemässiga kast. Skälet till att det låter så bra är att musiken är helt ihopvävd. Det står proffsen för. Utan dom så skulle spretiga trummor och märkliga trombonljud inte ha någon direkt plats. Och skulle hur som helst inte vara njutningsfullt att lyssna på.

Kjell Westling är död. Han som tillsammans med Urban Yman och Mats G Bengtson lyckades väva samman det disparata till en enhet. Det är lätt att nämna Blå Tåget. Men även hans insats i Arbete & Fritid måste nämnas. Denna tidiga världsmusikgrupp som spelade svensk folkmusik, indiskt och lite av varje. Det var några år sedan jag lyssnade på dom, men jag ska göra det igen. Jag gjorde det ofta i mitten av nittiotalet.

En låt som ofta dyker upp i mitt huvud är Kjell-Westlingkompossitionen Tragedi i kanslihuset, med text av Torkel Rassmusson, inspelad av Blå Tåget på deras dubbelskiva Brustna hjärtans hotell. Den handlar om den gamle som berättar att "I Sverige råder nu för tiden inte någon nöd". Annat var det förr. Och låten slutar med att den gamle mannen avlider. Utan några undertexter, bara en historia. Allt till en enkel men genialisk melodi.

Visst är det så alltid

2010-10-05T13:34:00.000+02:00

Pessimist?
-Javisst!

Fel smak i rätt rätt

2010-10-04T13:59:00.000+02:00

Jag drack precis en kaffeklunk. Då slog det mej att egentligen luktar det lite kattkiss. På samma sätt som det kan lukta nybakat bröd när man kissar. Eller att viss lyxig mat med ost, som t.ex. piccata, kan smaka lite kräks. Fast gott på något märkligt sätt.

Tänk vad fel smak på rätt ställe kan bli helt annorlunda. Tänk om man kunde tänka lite mer så när obehagliga smaker och lukter anfaller.

Jag litar på er

2010-10-04T10:19:00.000+02:00

"Ge mig hellre en glad ammatör/.../
en som helst nån gång i livet
haft ett jobb, ett vanligt kneg"

Tage Danielsson som var en mästare på det mesta odlar sin drömbild av hur en politiker ska vara. Spontan och vanlig menar han. Mot detta ställer han proffsen. "Det är proffsen som gör så att rosorna dör. Ge mig hellre en glad amatör." Rosorna även i överförd bemärkelse - det stora partiet. Han var visserligen skarp på mycket, men jag tycker att han ibland odlade en falsk idealbild som ligger farligt nära att vara ett milt politikerförakt.

Ibland hör man att Fredrik Reinfelts största problem är hans utstrålning. Han pendlar mellan att vara intetsägande och att vara ledsen. Men okarismatisk och självklart utan ett enda lik i garderoben. Så långt man kan komma från den glada amatören. Och Mona Sahlin har vuxit upp i partiet och har enligt vissa ingen jättekoll på världen utanför riksdagshusen.

Samtidigt förfasas vi när politiker trampar över gränser. Beter sej illa eller är som folk när folk är som sämst. En framgångsrik politiker ska inte fälla oövertänkta kommentarer. Att stockholmare skulle vara smartare än lantisar eller att ens nämna ordet bröstpump i en seriös intervju är att gå för långt. Men att vara helt utan fel och brist och dessutom ha noll koll på verkligheten är fel åt det andra hållet.

Men hur ska en politiker vara då? Jag litar på maktens kvinnor och män. Jag litar på dom vi har valt. Vissa tycker jag bättre om och vissa sämre. Men jag tror på allas ärliga avsikter. Kanske är jag blåögd. Men jag är säker på att våra folkvalda åtminstone inte är sämre än folk i allmänhet. Snarare tvärt om.

Kanske pågår vissa rävspel i maktens korridorer. Men det gör det runt kaffebord på arbetsplatser, i styrelserummen, runt golfbanor och överalt dör människor samlas också. Visst ska man inte tro allt man hör och lita på alla män med makt (MMM). Men jag skuller hellre köpa en bil av Mona eller Maud än av vem som helst som jag inte känner. Hellre av Fredrik eller Lars än av vilken bilfirma som helst.

(Och sen kan man undra om bilförsäljare är mindre pålitliga än folk i allmänhet...)

Fingal Olsson/Martin Ljung

2010-10-02T11:21:00.000+02:00

"Är det inte Martin Ljung som sitter där borta?"
"Är inte han död?"
"Men han rör ju på sej."

En av mina barndoms hjältar finns inte längre. Han har vandrat samma väg som Povel, Britta Borg och Tage Danielsson. Men än rör han på sig. Även om hans enhandsvolter inte längre är som förr. Varken med eller utan tegelsten.

Tack Falstaff för den dystra nyheten.

Kärva tider

2010-10-01T13:00:00.000+02:00

Vårt samhälle blir hårdare och råare. Mobbning accepteras i TV. Den som har får mer. Den som är slagen tvingas leva med sitt misslyckande resten av sitt liv eftersom alla kan filma snedsteg med mobiler och lägga ut filmen på Youtube.

Jag skrev en låt om detta fenomen för några år sedan. Jag kom att tänka på den när jag läste den här artikeln i Aftonbladet. Låten heter "Kärva tider" och du kan lyssna på den via länken nedan.

Kärva tider

Text och ackord finns här

Egna låtar

2010-09-28T13:19:00.000+02:00

Om man går hit så har jag lagt upp lite egna låtar.

Ingenting

2010-09-12T15:46:00.000+02:00

Samla mammas manna i toppform. Ett svenskt svar på Zappa, men både mer lustfyllt och demokratiskt (tack Coste!). Var så goda!

Eyes were blue

2010-09-11T09:23:00.000+02:00

En av förra decenniets starkaste låt med en av förra decenniets bästa artist och låtskrivare, Marit Bergman.
Eyes were blue med Marit Bergman.

Keops pyramid

2010-09-10T09:59:00.000+02:00

Här är en stark Hoola Bandoola-låt. Kanske är jag mossig, men jag tycker detta är riktigt bra. Den håller sig knappast inom tre minuter. Den underskattar inte lyssnaren, utan tror att hon/han klarar av att både tänka förstå och analysera. Den som inte kan något om antikens maktstrukturer i Egypten får sig här en lektion.

Overklighetens folk - en musikalisk studie i normalitet II

2010-09-07T17:40:00.000+02:00

Nu är nog låten färdig. Vilken? Jo, den hela världen har väntat på! Med något litet undantag, kanske. Men att dom flesta har väntat torde väl vara underförstått. Här är låten:

Overklighetens folk

Och här är texten

Overklighetens folk - en musikalisk studie i normalitet

2010-08-28T17:54:00.000+02:00

Jag håller på med en låt som går under namnet "Overklighetens folk". Den är något, hmm, pretentiös. Jag jobbar rätt hårt med texten så att alla rim faller in konsekvent och logiskt. Både under och överarbetad på en och samma gång kanske. Nåväl. Den låter såhär.

Ljud: Overklighetens folk

Text: Overklighetens folk

Världens enda åsikt. Jag har den!

2010-08-11T12:11:00.000+02:00

Även om man har hittat ett riktigt smultronställe så ska man inte tro att det är världens enda. Eller ens skogens enda. Även om man har hittat ett bra ställe att fästa båten så ska man inte tro att det är världens eller ens holmens enda ställe.

Om man har kommit fram till en åsikt så ska man inte tro att den egna slutsatsen är den enda möjliga. Jag är en av nio miljarder människor. Min åsikt må vara välgrundad. Men det är din också.

Varför har jag så svårt att fatta och ta in detta - som jag egentligen vet så väl?

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Normal

2010-07-26T15:32:00.000+02:00

Här kommer en nyskriven låt om normalitet. Jag hoppas den faller några läsare i smaken.

Lyssna på låten "Normal"

Och här är texten.

Sanning eller konsekvens

2010-07-24T13:41:00.000+02:00

Littorinaffären har inte påverkat väljarnas förtroende för regeringen läser jag i tidningen Dagen. Och tur är väl det, på sätt och vis. Jag menar att politik är så mycket mer än personer. Ideologi är inte personbundet. Dom borgliga partierna kan vara glada för det med tanke på alla personkonstigheter som funnits i den regeringen. Men då hoppas jag samtidigt att man slipper angrepp på drygt 15 år gamla tobleroneäffärer. Och att man avskaffar personvalet. I konsekvensens namn.

Stackars arma familj m.m.

2010-07-10T12:17:00.000+02:00

Stackars arma familj!

Domstolens sak är att döma mellan fel och rätt. Inte min eller din. Eller gruppen svenska folket.

Men när höga politiker eller goda polischefer beter sig riktigt illa, då är det lätt att angripa dom som personer. Men det dåliga handlar inte om det dom uträttat i tjänsten utan om det illa dom har gjort.När drev uppstår bland oss vanliga är det obehagligt, främst för alla som står bredvid (familj, vänner, föräldrar...) Massmedia har visserligen till uppgift att driva och dreva. Men inte jag och du.

Naturligtvis är det inte på något sätt varken mer synd om eller mer försvarbart med offentliga personer som visar sej vara mer drulliga än vi andra. Men dom drabbas hårdare. Och deras anhöriga.

Många trådar. Men några saker är centralt i alla typer av drev.

Att skilja mellan sak och person.
Domstolen får döma. Och dom har ännu inte dömt.
Det onda har med handlingen att göra, inte med allt dom nånsin har uträttat.
Det är enbart den skyldige som är skyldig. Inte hela familjen. Alltså måste även den skyldige lämnas ifred för att det inte ska skvimpa över.
Alla är vi skyldiga till mycket. Ingen av oss kan därför kasta första stenen.
Det finns förlåtelse för allt.

Blivande biskop

2010-06-17T16:45:00.000+02:00

Här är de namn på biskopskandidater som fick flest röster i nomineringsvalet i Växjö stift:

1. Jan-Olof Johansson
2. Lisa Tegby
3. Kjell O Leijon
4. Per Eckerdal
5. Dag Sandahl

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Location:Norra Järnvägsgatan,Växjo,Sverige

Tro och gärning

2010-06-15T21:24:00.000+02:00

Kristna sociala rörelser har under 1900-talet haft sitt ursprung i katolska eller katolskt närliggande kyrkor. Marknadsliberalism har ofta sina rötter i lågkyrkliga sammanhang. Även globalt. Tänk USAs sydstater. Eller tänk KD. Mot detta kan man ställa sydamerikansk befrielseteologi t.ex. Naturligtvis finns många undantag. Men jag tror ändå att indelningen grovt sett stämmer.

Och anledningen är säkerligen synen på tro-gärningar. Är gärningarna viktiga för att meritera eller för att visa på en stark tro, så anser man självklart inte att staten ska gå in och göra goda gärningar åt oss. Och mot bakgrund av det så är det inte konstigt att frifräsare hamnar till höger på den politiska skalan. Dom vill själva vara duktiga. Ingen ska vara det åt någon och sabba dennes chans till himmelska pluspoäng.

Om man däremot menar att individens enskilda handlingar betyder noll. Då är det desto viktigare att kämpa för ett samhälle som är rättfärdigt, snarare än att den enskilda ska vara det. Individens kamp spelar ändå ingen roll.

Populär

2010-06-15T11:47:00.000+02:00

Jag har lite svårt för överdriven vänlighet. Att vara småtrevlig mot den som man möter är naturligtvis inget besvärande. Men när den okända möter mig med ett hjärtligt leende och överdrivet och tillgjort bedyrar min viktighet och hur fantastisk just jag är. Då ryggar jag tillbaks.

Det är telefonförsäljare som vill ge just mej en present. Bara för att belöna för att någon kollega för ett år sedan fick mig att köpa tre nummer av någon tidning. Plus ett knivset. Allt för bara 49:-

Eller någon på stan som tilltalar mej med förnamn för att värva mej som medlem eller som kund.

Detta anslag fotade jag nyligen av i en provhytt på en outlet. En opersonlig billighetsbutik utan extravaganser. Trots detta möts jag av följande text. Missa inte slutet.

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Nu! ...snart (får man hoppas)

2010-06-11T09:21:00.000+02:00

För dej i hängmattan, segelbåten eller Frostmofjällen har jag här ett knippe sommarlåtar. Tre stycken stycken skrivna av mej. Håll till godo.

Sommarsång

Sommarvals

Folkmelodi

Sommarpratare

2010-06-08T15:45:00.000+02:00

De är sommarvärdar:
JUNI:
26: Annika Sörenstam - f.d. professionell golfspelare
27: Eva Dahlgren - artist, låtskrivare
28: Babak Najafi - filmare, regissör
29: Pär Johansson - grundare Glada Hudik-teatern
30: Per Holknekt - modedesigner, entrepenör
JULI
1: Natasha Illum Berg - professionell storviltsjägare, författare
2: Rolf Ekéus - diplomat
3: Eva Gabrielsson - arkitekt, livskamrat Stieg Larsson
4: Ulf Malmros - regissör, manusförfattare
5: Anna Carrfors Bråkenhielm - rådgivare Silverback
6: Nicklas Lundblad - samhällspolitisk rådgivare, Google
7: Viveca Sten - deckarförfattare, chefsjurist
8: Amanda Jenssen - artist, låtskrivare
9: Micael Bindefeld - eventarrangör, pr-konsult
10: Meta Velander - skådespelare
11: Mats Sundin - f.d. professionell ishockeyspelare
12: Jill Johnson - sångerska
13: Elisabeth Åsbrink - journalist, författare
14: Lennart Jirlow - konstnär
15: Micael Dahlén - professor företagsekonomi
16: Aris Fioretos - författare, översättare
17: Christer Sjögren - sångare
18: Anneli Alhanko - prima ballerina assoluta, hovdansare
19: Christine Meltzer - programledare, komiker, skådespelare,
20: Andres Lokko - skribent, manusförfattare
21: Tina Jansson - lyssnarnas sommarvärd, lärare
22: Ulf Danielsson - professor teoretisk fysik
23: Anette Norberg - olympisk mästare curling, avdelningschef
24: Percy Barnevik - ordförande stiftelsen Hand in Hand International
25: Johan Rabaeus - skådespelare
26: Karin Johannisson - professor idéhistoria
27: Maria Akraka - företagare, f.d. medeldistanslöpare
28: Andreas Lundstedt - sångare, artist
29: Pija Lindenbaum - bilderboksskapare
30: Per Morberg - programledare, kock, skådespelare
31: Håkan Lans - uppfinnare, ingenjör
AUGUSTI
1: Johanna Koljonen - programledare, filmkritiker
2: Lars Jonsson - konstnär, ornitolog
3: Claudia Galli - skådespelare
4: Birgitta Stenberg - författare, konstnär
5: Nils Landgren - trombonist, orkesterledare
6: Therese Alshammar - världsmästare i simning
7: Peter Andersson - skådespelare
8: Annika Östberg
9: Björn af Kleen - kulturjournalist
10: Lena Olving - vice vd Saab
11: Vanna Rosenberg - skådespelare
12: Ted Harris - teologie doktor, präst
13: Darin Zanyar - sångare, artist
14: Monika Fagerholm - författare
15: Staffan Scheja - konsertpianist, professor
16: Johannes Anyuru - poet
17: Henrik Hjelt - komiker, skådespelare
18: Annika Linde - statsepidemiolog, professor
19: Anna Odell - konstnär
20: Tommy Körberg - sångare, artist
21: Josephine Bornebusch - skådespelare, komiker
22: Niklas Rådström - författare

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Sista timmen

2010-05-31T13:14:00.000+02:00

En navelpillerilåt som kanske blir färdig en vacker dag.

Sista timmen

Stureplan

2010-05-31T12:39:00.000+02:00

Från en avlägsen tid. En låt som säkert bara är bra för att den får mej att minnas.

Roten till (nästan) allt ont

2010-05-25T21:14:00.000+02:00

I Sverige har vi ett stycke kvar på jämställdhetens väg. Vi har kommit något längre än många andra länder. Men inte ända fram.

Vilka är hindren? Vem sätter käppar i hjulen? Ofta brukar man skylla på patriarkala strukturer eller på männen som grupp/individer. Jag som man är i någon mån personligen ansvarig får det ännu till målet inte framkomna arbetet.

Men tänk om kvinnor i lika hög grad som män utgör hinder? Så kan det vara. Det är inte alltid vi vill det som andra definierar som vårt bästa. Jag prövar tanken, utan att egentligen stå för den. Den är föranledd av två aktuella fall.

Dels den studie som nyligen presenterades av Anna-Lena Almqvist. Hon kommer fram till att det fr.a. är mammorna som bestämmer hur mycket föräldraledigt papporna ska ta ut. Det är m.a.o. kvinnor som i stor utsträckning (enl. denna studie) väljer den sneda könsfördelningen.

Det andra som fått mej att fundera är den omdebatterade brudöverlämningen. Jag förmodar att det i 99% av fallen är brudens vilja och önskan. Vi präster teoretiserar (med rätta) och säger att "denna nya sed är en bild av en skev kvinnosyn". Vi bestämmer att det är fel. Bruden bejakar denna bild medan mannen förhåller sej passiv.

Återigen vill jag poängtera att jag personligen inte tycker att den rådande ordningen är bra eller rätt. Jag är inte reaktionär på det viset. Men jag undrar om vi så enögt kan skylla allt ont i denna fråga på männen?

Lektor Munthe

2010-05-22T00:08:00.000+02:00

Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Statsskick och oskick

2010-05-21T15:18:00.000+02:00

Det var ett evigt tjatande om den där brudöverlämningen. Varje dag kommer nya upprörda personer och träder fram. Varje dag får sagoprinsessan nytt stöd från andra. Hela tiden. Varje dag.

Som om detta var den enda viktiga händelsen att diskutera när det gäller det stundande bröllopet. Som om detta var den viktigaste frågan just nu gällande äktenskap, monarki, jämställdhet och teologi.

Jag hade hoppats att vi detta år skulle

diskutera den centrala frågan om monarikins vara eller inte vara. Äktenskapet har ju redan diskuterats klart. Kyrkomötet har redan definierat vad Guds avsikt är. Men frågan angående vårt statsskick har blivit liggande. Ingen styrande vågar riktigt ta upp den. Man gör som i Wiehes låt Titanic. Flyttar fokus från det centrala och viktiga (det sjunkande skeppet) till det oväsentliga (vad man har på sej och hur man ser ut). Ur vers 2:

Jag tog en tröja
Jag tänkte att havet är säkert kallt

Istället hamnar den nu aktuella fråga i hetluften. Redan innan luften blev het.

Länkar:

Republikanska föreningen

Rojalistiska föreningen

Behöver jag tillägga att jag själv både är emot brudöverlämning och monarki?

Ds.

Ett egendomligt ljus

2010-05-21T12:21:00.000+02:00

Nu är tiden inne. Eller snarare ute. Värme, även om det har regnat i natt. Men, då blir ju bilderna bra. Här är den allt för tidigt avlidne Barbro Hörbergs vackra sång, som just nu passar som hand i handske (fast jag inte behöver bära sådana mer på ett halvt år).

Det här är den typen av sång som definierar en hel nation. Den är ett med vår svenska själ på något sätt. Det är svårt att förklara hur jag menar, men ni förstår nog.

"Det regnade - men bilderna blev bra". Lite som hos Thomas Ledin: "Sommaren är kort - det mesta regnar bort". Det bitterljuva. Glädjen med en krydda av smärta. Precis som brunsåsen som har en gnutta socker i sig. Allt kan sammanfattas med ortsnamnet "Njutånger".

Visdomsord från förra seklet

2010-05-20T14:44:00.000+02:00

Röka tobak är ett bruk som från Indien vi lärde,
mången blir av lukten sjuk andra sätter därpå värde,
kära flicka/pojke tänk så här, tänk så dumt det ändå är
båd att supa och att röka, det vill aldrig jag försöka,
hellre jag min kassa spar och min hälsa haver kvar.

Bot och bättring

2010-05-16T17:40:00.000+02:00

Att jag här på bloggen aldrig skrivit en rad om Kalmar FF rådde jag precis bot på nu.

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Location:Katarinas Gränd,Kalmar,Sverige

Valet 2010 II

2010-05-13T20:52:00.000+02:00

"Vad väljer du?" frågade Vilgot som fyller sex år nästa vecka. Frågan var riktad till Smilla. Hon gillar inte alls filmen Madagaskar. Han ville väl helt enkelt kolla hur mycket hon ogillar den. "Vad väljer du? Madagaskar eller bajs?"

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Location:Katarinas Gränd,Kalmar,Sverige

Iaktagelse

2010-05-12T10:30:00.000+02:00

Jag kollade vädret i förrgår. Då såg jag följande. Jämför temperatur med klockslag.

Inte jättespännande. Men tillräkligt för att jag skulle göra en skärmdump.

Valet 2010

2010-05-12T08:50:00.000+02:00

Jag behöver mjölk och bröd. Därför måste jag välja en matvaruaffär att handla i. Vi tänker oss att det finns två.

Den första lockar med olika konserter i samband med mina inköp. Klassisk musik vid vissa tider, pop vid andra osv. Samtidigt springer det omkring clowner och busar med barnen och hittar på lustigheter med föräldrarna. Och delar ut lite gratis godis ibland oavsett om det är måndag eller lördag.

Den andra affären lockar med bra varor av hög kvalitet. Låga priser. Vänlig och tillmötesgående personal som gör vad som förväntas.

Vilken väljer jag?

(En fråga föranledd av denna bloggpost, skriven av Storasyster i Vassen)

Ljuva nittiotal

2010-05-11T10:26:00.000+02:00

Tider kan förändras. Men själv vill jag va kvar.

Men visst var det underbart denna tid. När ingen hade bredband och modemen var sällsynta.

-imism

2010-01-29T10:48:00.000+01:00

Mänskligheten brukar delas upp i underkategorierna optimister och pessimister. Det är brukligt att göra så. Många kloka människor gör det. Bodil Jönsson, Stefan Einhorn, Tage Danielsson, Ludvig Rasmusson. För att bara nämna några som jag i brådrasket kom på.

Men jag tycket uppdelningen är allt för snäv. Det går att vara optimist på många olika sätt. Och det går likaså att vara pessimist olika. Några exempel kan nämnas:

Ior-pessimisten. Allt är nattsvart. Det finns inget skäl att förvänta sej någonting. En rätt rofylld form av pessimism. Det går ändå utför och ingenting kan ändra på saken. Krass och realistisk.
Ronny Eriksson-pessimisten. Okej, det går bara utför. Men det finns en komik i detta. Ett komiskt sätt att nalkas framtiden.
Den obstinata pessimisten. Alla vet att slutet är nära. Men på vägen sätter vi alla funktioner ur spel för att uppnå denna undergång. En rättshaverist som ser att den av massan inslagna vägen leder till haveri medan man själv är ganska ensam på den rätta vägen.
TjosanHejsan-optimisten. Allt löser sej. Blunda för verkligheten och kör på. På ena eller andra sättet funkar det ändå. Allt annat är otänkbart.
Den kreativa optimisten. Kanske ser det mörkt ut. Men om vi istället gör såhär så kommer det att funka. Mänskligheten har genom alla tider hittat lösningar. Så även nu.
Allt är väl-optimisten. DDom kloka kommer att lösa våra problem. Lita på dom som bestämmer. Dom som har makten. Dom löser allt. Makten är god.

Till denna skara hör också realisten. Ofta blir en realist beskylld för att vara pessimist av optimisterna. Det är naturligtvis helt fel. En realist inser att vägen inte behöver vara rätt eller att det finns sådant inte människor kan lösa. En sund och neutral hållning.

Ett problem är när man börjar värdera och jämföra de olika formerna. För visst låter det bättre och lite finare att vara optimist än att vara pessimist? Men nog är det mer realistiskt att vara Ronny Eriksson-pessimist än att vara en TjosanHejsan-optimist? Glöm heller inte att det ofta är pessimisterna som är dom stora humoristerna. Galghumorn t ex är till sitt väsen djupt pessimistisk. Dessutom kan det rent allmänt finnas tusen skäl till att ha en negativ bild av framtiden i vissa avseenden. Och det hindrar ju naturligtvis inte att man samtidigt är konstruktiv.

Varför skriver jag nu detta? Vet inte riktigt. Men det hjälper trots allt mej att reda ut mina egna tankar lite grand.

Det döende barnet

2010-01-21T09:27:00.000+01:00

Barnadödligheten har tack och lov gått ner under förra seklet. I skillingtrycken är temat vanligt. Eftersom företeelsen var det. En sång som berör extra mycket finns med på Maritza Horns LP "Jämmer och elände" från 1978. Här följer vi modern och barnet i den lillas dödsögonblick. En vacker bild men ack så tragisk.

Människor som lever ett gott liv frågar ibland om inte katastrofer får oss att förlora tron. Hur kan det finnas en god gud mitt i allt elände? Men människor med en djup gudstro frågar sällan så när dom befinner sig på botten. Snarare tvärt om. Det finns bara en väg nedifrån och den går upp. Bara Gud är den fullständiga tryggheten. Teodicéproblemet är snarare ett lyxproblem. Teologiska grubblerier när det i stort sett är välfungerande i livet. När det rasar finns bara Gud.

Denna ömma bild av det döende barnet står som någon slags motbild mot mordet på Fadime för åtta år sedan som även Svarten bloggar om idag. Här kan du lyssna till ett utmärkt radioreportage om händelsen.

Här kan du höra "Det döende barnet".

Här följer texten
Moder, jag är trött, nu vill jag sova
blott jag vid ditt hjärta slumra får
gråt dock ej, det skall du först mig lova
ty på kinden bränner het din tår
Här är kallt och ute stormen tjuter
men i drömmen allt emot mig ler
och när jag mitt trötta öga sluter
jag de söta änglabarnen ser

Ser du ängeln, hör du hur det klingar
moder, en musik så underbar
se han har så vackra vita vingar
dem han säkert från vår herre har
Grönt och gult och rött, mitt öga bländas
det är blommor ängelen strör ut
får jag vingar ock förrn livet ändas
eller får jag, moder, sen jag dör

Säg varför du mina händer trycker
varför lägger du din kind mot min
den är våt, men jag den glödhet tycker
Moder, jag vill alltid vara din
Men du får ej mera tårar gjuta
gråter du, så gråter jag med dig
O, jag är så trött, vill ögat sluta
Moder, se nu kysser ängeln mig

Problem

2010-01-14T08:58:00.000+01:00

Just nu verkar det vara stora problem att höra någon musik här på bloggen. Och det är Googles fel. Det känns bra att kunna skylla ifrån sig. Jag hoppas att det löser sej om jag bara väntar. Om inte så får jag väl ordna det på annat sätt.

Håll ut kära vänner. Befrielsen är nära!

Julmelodi

2009-12-21T10:33:00.000+01:00

Förra julen satt jag och lekte framför datorn. Jag ville göra en stämningsfull jullåt. En carol. Finstämd och ljuvlig. Lite avslagen och juldäst.

Jag hittade den i gömmorna. Klar blev den inte. Men mycket vacker, om jag får säga det själv. Den saknar text, vilket nog är en fördel med tanke på omständigheterna och tidspressen kring låten. Dessutom finns det så många ord kring julen så det är svårt att hitta nya.

Såhär låter den.

© Pierre Falk

Lovis försöker sova

2009-12-20T21:43:00.000+01:00

Lovis är söt när hon försöker sova. Jag har haft lång tid att studera detta denna afton. Och jag gör det även nu.

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Samma skrot och korn

2009-12-19T22:42:00.000+01:00

Traditionella danslekar har ibland mycket märkliga texter. Surrealistiska om man vill vara snäll. Ta till exempel texten till "Ritch, ratch".

Fru Söderström, fru Söderström,
fru Söderström,
fru Söderström, och lilla mamsell Ros.
De tvätta mig i sodavatten,
sodavatten, sodavatten,
tvätta mig i sodavatten, sodavatten klart.

Textförfattaren var nog inte helt frisk vid tillfället. Eller den lite osammanhängande staffansvisan. Först några verser om Herodes stalledräng. Sedan om att vi har eld, gröt och gris i husen.

Eller texten:
Klara solen på himmelen den lyser.
Och friska vattnet i klara källan det fryser.
Det är så roligt att se att prästen kan dansa.

Exemplen är hur många som helst. Jag nöjer mig med att konstatera att människor förr inte var så mycket vettigare än människor nu.

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Tänker på två

2009-12-17T14:27:00.000+01:00

Jag har slipat lite på den låt jag publicerade för några veckor sedan. Den utspelar sej i juletid. Jag har använt mej av greppet att göra låten helt fri ifrån tolkningar. Jag målar bilder utan att tolka dem. Vissa bilder antyds bara. Var och en kan själv förstå dem.

Här är låten och här är texten.

Vinter

2009-12-17T10:56:00.000+01:00

Vintern är vacker och besvärlig. Jag är nog personligen lite tvärtom. Fast lite besvärlig.

Nåja. Här är en bild av Förlösa kyrka. Fotograf är Per Lindegård.

Navelpilleri

2009-12-16T19:28:00.000+01:00

Jag är glad att jag så öppet deklarerat att jag tycker om Traste Lindéns kvintett, Musik, barnsånger, Ruben Nilsson och Allan Edwall. Dom ligger nämligen i topp på min blogg. Flest besökare genom tiderna. Jag har, för att vara helt sanningsenlig, inte så många besökare. Men dom som hittar hit verkar fr.a. vara intresserade av musik. Såhär ser min tio-i-topplista ut:

Obehagligt men sant

2009-12-15T20:05:00.000+01:00

Kvinnor misshandlas i hemmen hela året. Även i signad juletid. Min vana trogen så publicerar jag även detta år en julsång på detta tema. Jag skrev den för några år sedan. Såhär låter den.

Julen kommer

Vilken sida står jag på?

2009-12-14T10:10:00.000+01:00

"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd". Tove Jansson hade helt rätt. Det där hjältemodiga modet, som några få som söker utmaningar utför, det är naturligtvis värdefullt och stort. Men med vardagsmodet är det bra mycket svårare. Dom flesta är rädda. Och därför blir det svårt att vara modig.

Att våga säga det andra inte säger, men som borde sägas. Att gripa in när mitt egna står på spel. När jag riskerar för andra eller för sanningen. Då blir det jobbigt.

Det finns människor som söker konflikter för sökandets och konfliktens skull. Det kan naturligtvis vara modigt ibland. I viss mån. Men knappast hjältemodigt. Riktigt hjältemod är att trotsa sej själv. Att vara utgivande. Att se bortom det egna. Och aldrig räkna med att få någon ära för det, utan göra det i sann övertygelse om att det är det rätta. Att inte blint snegla åt att få rätt bara för att man gör eller har rätt. Utan göra det rätta ändå.

Det går inte att på förhand bestämma att jag kommer att göra rätt insatser i rätt stund. I situationen avgörs det om man är hjälte på riktigt. Eller en feg liten lort. Jag bävar för sanningens sekund i mitt egna liv. Tänk om jag själv tillhör kategori nr.2?

Att lida mot eller av

2009-12-13T21:05:00.000+01:00

Nu kan jag inte hålla tyst längre. Jag har ett avslöjande att komma med. "När det lider mot jul" är en fånig sång. Inte melodin. Den är vacker. Och inte första versen. Den är väl ok. Men den andra versen är faktiskt märklig på flera sätt.

1. Dålig meningsbyggnad.
2. Usel sensmoral.
3. Saknar slutpoäng.
4. Konstiga ordval

Någon borde rätta till dessa brister. Kanske en julsångskommitté?

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Santa Lucia

2009-12-12T21:42:00.000+01:00

Svarten lärde mej för ett par år sedan en ny kunskap. Ett nytt musikinstrument, eller snarare ett gammalt sådant. Theremin heter det och är det äldsta elektriska musikinstrumentet. Klangen liknar lite den som kommer när man spelar på såg. Ljudet kan ibland höras i skräckfilmer. Mycket sällan i reklamradiokanaler (fast dom lovar att dom där blandar både gamla och nya låtar).

Såhär aftonen före Luciadagen så kan väl detta stycke passa?

Kristendomskritik

2009-12-11T16:14:00.000+01:00

Det är alltid viktigt att titta in på andra sidan för att förstå hur dom som tänker annorlunda tänker. I många sammanhang. Bloggarna är ett utmärkt hjälpmedel.

Många verkar tro att det är bättre att låta bli att lyssna när någon tänker annorlunda. Det tror inte jag. Man ska alltid lyssna. Och, man kan faktiskt ibland komma fram till att man har rätt ändå. Och ibland har man fel. Men det är inte huvudpoängen. Det viktigaste är att man förstår lite mer om man vågar lyssna och ta in.

Detta är en bloggpost om kristendomskritik i den svenska sången. Kanske något oväntat. men som sagt, det är viktigt att förstå olika invändningar mot det som är en sanning för mig personligen. Sanningen blir ju inte mindre sann för att någon hävdar motsatsen.

Evert Taube skrev den vackra visan Här är den sköna sommar. Ni har nog hört den, eftersom det är en mycket känd visa. Poängen hos Taube är att kyrkan bara talar om synd och Satan. Som motbild målar han upp den sköna sommaren. Det är en lömsk angreppspunkt. Även Kaj Pollak går till angrepp på samma vis. Men att förneka ondska är att samtidigt öppna dörren för den, anser jag. Det onda finns ju uppenbarligen. Bara den dövstumme kan förneka det. Men även det goda finns. Men Låtsas vi inte om det mörka så kan det få laborera fritt.

Cornelis Vreeswijk skrev Somliga går med trasiga skor. Det är egentligen mer en kritik av hur Kyrkan glömmer världens fattigdom och elände. Gud är gammal och trött och bryr sej inte riktigt om mänskligheten, menar han. Och tyvärr är det kanske ofta en bild som man kunde få för några decennier sedan. Låten fungerar som ett slags korrektur.

Blå tåget framförde Hälsa Gud. Det var Tore Berger som sjöng låten om den tafatte prästen som försökte låtsas som om kyrkan stod på samma sida som världsförbättrarna. En av dom mest geniala textraderna i låten lyder"...när han (Jesus) bänkar sig bland tiggare då fryser alla diggare". När Berger för något halvår sedan intervjuades i Kyrkans tidning så nämnde han själv låten. Reporten visste inte vilken sång han talade om, vilket är ett tecken på dålig research. Den fanns både utgiven på CD, digitalt och via Spotify.

En annan låt från samma tid är Thomas Wiehes låt Bilderna av fakiren. En djupt kristendomskritisk låt som går till botten både med arvsyndsläran, med Kyrkan och med Jesus. Han menar att kristendomen är värst av alla religioner. Och samtidigt att Jesus var missförstådd. Roten till det onda är den vite mannen. Här är ett problem, anser jag. Människan ska aldrig definieras som ett grundproblem. Hennes handlingar som har sitt ursprung i frånvändon från Gud är problemet, inte människan i sig. Men, Wiehe var inläst på det österländska och såg allt med dessa glasögon. Alltså var det närbelägna per definition alltid dåligt och det avlägsna gott. Kanske finns det ibland skäl att byta perspektiv på samma sätt?

Ebba Gröns Häng Gud är en punkklassiker. Gud är fascist och allt annat ont. Dessutom är han man. Så häng Gud. Det är låtens kärna. Återigen en kritik av själva utförandet än av själva Gud. Men det är tydligt att Thåström inte räknar med existensen av Gud över huvud taget. Då går det att hävda det som han gör. Men räknar man med en levande Gud, då blir hela resonemanget omöjligt. Jesus spikades upp, uppstod och vann därigenom över döden. Alltså kan självklart inte Gud hängas. Men kärnan i låtens budskap riktar sej mot vittnesbördet om Gud. Och uppfattas det som Thåström beskriver det, då är det illa. Men gudsbilden är oerhört barnslig och antropomorf. Därför är det svårt att ta låten på riktigt allvar.

Slutligen vill jag lyfta fram Marias första dans med Lill Lindfors. Den riktar sej mot en gammal kyrklighet där allt roligt var synd. I detta fall dansandet. Och här bär Kyrkan en stor skuld. Mycket av det som egentligen är helt ofarligt har skuldbelagts. Dansen, eftersom man ansåg att den tjänade som ett förstadium till äktenskapsbrott. På samma sätt som kortspel kunde ruinera familjer när pengar var inblandade. Därför var kortspel också förbjudet. Många felaktiga pålagor har kuvat människor i Guda namn.

Slutligen inser jag att många fler låtar och visor kan nämnas. T ex av Joe Hill, Nils Ferlin eller Ruben Nilsson. Men jag nöjer mej här.

Tänker på

2009-12-10T14:04:00.000+01:00

En ny låt från låtfabriken i Kalmar AB. Den heter tänker på. Förmodligen kommer mycket vatten att rinna under broarna innan den är färdig. Just nu låtyer den såhär: (länken är borttagen, gå istället hit)

Osannolik jul

2009-12-09T09:46:00.000+01:00

Såhär innan jul så strömmar julmusiken mot oss. Då behövs lite moteld. Osannolika jullåtar. Sådana vi inte trodde fanns. Sådana som inte ger oss den julkänsla som vi önskade oss. Det är vanligt att använda sig av julen då den innehåller så många användbara element. Det går att förstärka julen, kontrastera den eller använda den som tolk eftersom alla har erfarenhet. Det visste Ingmar Bergman, det vet Norén och det vet varenda TV-serieförfattare.

Här är några låtar som använder sig av alla julens klichéer. Eller klingar falskt i våra öron. Det är inte svårt att använda det extremt fridfulla som en kuliss mot det hemska. Det som vi fruktar. Eller att vända det stämningsfulla, bryta av det, och på så vis överraska. Listan på låtar kan naturligtvis göras hur lång som helst, men jag nöjer mej med dessa:

Sidbyte

2009-12-08T20:31:00.000+01:00

I oerhört många avseenden har jag en usel karaktär. Det blir liksom inte någonting av det som borde bli det. Men i andra mer obetydliga frågor är karaktären på topp. Där det inte spelar någon som helst roll. Tänk om man kunde byta.

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Mycket jul

2009-12-07T22:20:00.000+01:00

Så mycket jul det är överallt. Julen står nästan i vägen för julen. Advent i vägen för ankomsten.

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

2009-12-06T17:25:00.000+01:00

Mörker. Kyla. Återhållsamhet. Väntan.

Det är nog inte advent i alla fall.

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Location:Kanske inte

Att en rätt kan vara så fel

2009-12-05T17:11:00.000+01:00

Jag hörde att vi i Sverige slänger en av tre matkassar. Hälften av denna kasse innehåller ätlig mat eller mat som hade kunnat ätas om den förvarades rätt.

Det innebär att bilen inte hade behövts användas lika ofta vid matinköp. Och att en av tre djur (ca.) slaktas i onödan. Och att mat kunde exporteras i större utsträckning till u-länder.

Hela systemet är sjukt i grunden. Och själv är jag en del i det. En lydig kugge i maskinen.

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Kloka resonemang

2009-12-04T10:32:00.000+01:00

Vad är genialt och vad är rent korkat? När riktigt kloka tankar kläcks så tänker jag ofta att egentligen är det självklart. Men ändå har ingen tänkt det tidigare. Riktigt bra låtar som man hör är det på samma sätt med. Tonerna måste bara ha kopplats ihop tidigare! Och ändå inte.

Barn är bra på vattentäta och självklara resonemang. Som Lovis nyligen:
"Jag är ledsen för jag vill ha napp och jag vill ha napp för jag är ledsen". Så klart! Vad finns att invända? (Men hon fick ingen napp ändå.)

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Location:Katarinas Gränd,,Sverige

Gråvädersdag

2009-12-03T18:02:00.000+01:00

För ett par veckor sedan, när jag vandrade omkring i Lindsdal, så hade jag en liten melodi på hjärnan. Jag rusade iväg till jobbet för att dokumentera den. Men jag kom inte riktigt ihåg, tyvärr. Kanske dyker den upp (förresten: dyker man inte ner...). Istället blev det den här låten. Och jag tror faktiskt att den blev ännu bättre än den jag hade i huvudet.

Texten speglar tiden. Den heter Gråvädersdag och låter såhär:

Gråvädersdag

Och här är texten.

Upprop

2009-12-02T12:48:00.000+01:00

Utvisning av apatiska flyktingbarn. Känns det inte väldigt 00-tal? Sådana dumheter sysslar vi väl inte med längre. Ett mörkt kapitel i vår nutidshistoria. Ett tidigare felsteg vi inte vill göra om. Vi lär väl av våra misstag?

Tydligen inte. Nu är historien på god väg att upprepa sej. Men vi vill inte låta det ske! Hjälp till att stoppa dumheterna. Skriv på här!

Folklig ofolklighet

2009-12-01T09:48:00.000+01:00

Att skaka av sej sina beundrare har varit Bob Dylans röda tråd verkar det som. När han blir lite för populär så ser han till att välja en helt annan väg och blir samtidigt kvitt dom som betalar hans lön. Kanske kan någon sätta en diagnos på detta fenomen. Som exempel kan nämnas när han började spela elektriskt på sextiotalet, hans märkliga contryskivor, LP:n Self Portrait (förmodligen en av dom sämsta skivorna som någonsin har spelats in) eller hans kristna skivor som visserligen var bra, men som retade många av hans anhängare.

Dylan vill inte vara folklig. Och han har därigenom fått kultstatus. Efter decennier som kult blir man tillslut folklig. En folklig provokatör som dom provocerade ler lite i mjugg åt. Lite som när Palme smålog när han den 19 oktober 1971 i teve blev angripen av Vilhelm Moberg angående utdelandet av Aleksandr Solzjenitsyns nobellpris (se klipp här). På samma sätt småler många när nu Dylan släpper en julskiva. Hans rossliga och något falska stämma mot de ljuvliga julsångerna och vackra klangerna klingar i oklang.

Men vi ler. Han lär inte att skaka någon kritiker av sej, hur mycket han än skulle vilja det. Beundrarna ler och skattar hans integritet än högre. Det gick inte att bli impopulär när han sålde sej själv inklussive sin röst till ett GPS-företag. Och det kommer inte att gå nu heller.

I vinden

2009-11-27T22:06:00.000+01:00

Låtar skriver jag. Men inte många ord på bloggen. Varken från min penna eller mitt tangentbord. Jag skyller på Facebook. Men dom som ser hur sällan jag uppdaterar min status där håller nog inte med.

Nåväl. Jag har en låt som jag stolt kan presentera. Den passar just denna vecka, innan advent. Delvis anknyter jag till Domsöndagens psaltarpsalm. Men i huvudet finns även klimatmötet i Köpenhamn och stridigheterna i Afghanistan. Den heter för närvarande "I vinden" Såhär går den.

I vinden.

Och här är texten.

© Pierre Falk, 2009

Geniala idioter

2009-11-27T21:25:00.000+01:00

Dom må ha varit störiga. Dom må ha varit odrägliga. Men mer geniala låtskrivare får man leta efter.

Ordtankar

2009-10-27T21:35:00.000+01:00

Jag möter ofta människor som försöker ändra på sej när dom pratar med mej. För att jag är präst. Det råkar ibland ramla ut någon ocensurerad svordom ur deras munnar. Då ber dom om ursäkt. Och jag svarar, som dom flesta andra präster, att det är ok. Dom får naturligtvis använda sitt eget språk när dom pratar med mej. Oavsett om jag är präst eller inte. Låt inte språket hindra deras uppriktighet.

När konfirmander samtalar så blir min värld inte förstörd av deras språkbruk. Så länge ingen är elak mot någon annan så är inget egentligen förstört.

Men språk måste alltid anpassas till sitt sammanhang. Sitter konfirmanderna som fågelholkar när jag har lektion så är målet missat (OBS! Ordvits och sakvits). Och Jag förstår ju heller inte alla språk. Inte ens dom svenska språken med märkliga förkortningar, kolon och citattecken i mystisk blandning.

Det händer dock ibland att mitt eget språk uppenbarligen är missanpassat för sammanhanget. När ingen förstår min tanke på grund av mitt ordval. Men snälla: Häng mej inte för det!

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Tolka allt till det bästa

2009-10-17T10:36:00.000+02:00

Människor vill i regel gott och rätt. En insikt som många har gjort före mig. Men i regel vill folk vara hyggliga och göra rätt för sig på dom flesta sätt.

Dom som inte fungerar så har som regel några slags störningar. Inte allvarliga. Men att alltid misstänkliggöra varenda människa kan inte vara helt friskt.

Vissa har man kanske skäl, av olika anledningar och erfarenheter, att inta en skeptisk hållning till. Men det är dock för dom flesta av oss ingen grundhållning i livet.

Jag skriver det mest i förhoppning att det ligger till så. Men jag är tyvärr inte helt säker.

Windows 7

2009-10-16T15:29:00.000+02:00

Nu dyker snart windows 7 upp. Det berör kanske inte primärt just mej, eftersom jag är inbiten macanvändare. Men jag håller ändå tummarna och hoppas att det blir ett bättre operativsystem än föregångaren. Det skulle höja ribban och sekundärt påverka även mej.

Hur som haver. Jag småler ändå vid tanken på att det om några år säkerligen kommer finnas människor som med saknad i blicken hävdar att Microsoft aldrig har gjort något bättre operativsystem än Vista. För den sortens människor finns ju alltid. i synnerhet i datorvärlden.

Trots att Vista blivit bespottad, kanske lika mycket som Apples pippin för några år sedan, så kommer det säkert att dyka upp älskargrupper på Facebook och föreningar som vägrar att använda något annat än detta operativsystem.

Obegripligt och sjukt kanske. Men samtidigt lite rart på något sätt.

Hellre liten och okänd än liten och känd

2009-10-14T23:50:00.000+02:00

Vi ser hur stora människor förminskas i media. Och vi ser hur små människor på samma sätt förstoras. Självklart så finns det även stora som förblir stora och små som förblir små.

Som tur är står jag utanför. Men jag undrar om jag tillhör dom små eller stora? Inte så viktigt egentligen. Men det är trots allt bättre att vara liten utan att min litenhet exploateras än att vara liten samtidigt som alla kan betrakta min litenhet och bespotta den.

Jag tycker synd om Anna Anka. Inte därför att hon är som hon är. Utan därför att hon förstoras upp så att alla kan se att hon är som hon är. Hänger ni med?

Så håller jag mej ung

2009-10-06T21:09:00.000+02:00

En rubrik som kunde varit hämtad från en kvällstidning. Men jag ska inte vara sämre. Här är fem knep:
1. Harkla dej ofta. Då får du en mindre rosslig röst.
2. Använd aldrig ord som: Jajjamensan! oförvitligt, rysligt (som förstärkningsord) eller liknande.
3. Småspring när du är bland folk. Du kanske verkar konstig. Men inte gammal.
4. Avfärda invecklade resonemang med meningar som: "Tycker du ja! Det tycker inte jag." Eller helt enkelt med en suck.
5. Plugga tidningarnas skivrecensioner. Dom finns ofta på nätet.

Mot mörkret tåga vi

2009-10-06T10:51:00.000+02:00

Jag läste om barnsyn och reality-teve i aftonbladets nättidning. Och kom då att tänka på en låt jag skrev för två år sedan just på detta tema. Den heter kärva tider och låter såhär:

Kärva tider

© Pierre Falk, 2007

Här hittar du texten

Lite fotnoter kanske hade behövts. I så fall får ni fråga.

När jag sover

2009-10-03T10:16:00.000+02:00

Här är ytterligare ett musikexempel från sommarens konfirmandnattningar. En vaggande sång som gick rätt fort att skriva. Men konfirmanderna blev inte pömsiga för det.

När jag sover
©Pierre Falk, 2009

Inte mycket liv

2009-10-01T21:35:00.000+02:00

Ibland har jag funderat på om man borde begrava bloggen. Men lite synd vore det. Ibland känner jag för att skriva. Men en död blogg är inte vacker att beskåda.

Jag vet inte. Den får finnas kvar lite till. Det kan ju vara så att jag helt plötsligt bara börjar blogga igen. Vem vet.

Men frågan är om någon skulle bry sej om jag lade ned den?

Pierre ursäktar eventuella stavfel i denna post med att han just nu skriver från mobilen.

Sökare och finnare

2009-08-28T21:15:00.000+02:00

Att hitta rätt i livet är svårt. Att hitta rätt i världen är nästan lika svårt. Speciellt för den som, likt mej, saknar lokalsinne.

Vissa har egenskaper som gör dom goda vad gäller det ena, men kanske mindre goda vad gäller det andra. Till exempel så är nog Bob Dylan en dålig vägvisare på dom fysiska vägarna.

Men jag kan ha fel.

Alf Hambe

2009-08-21T16:45:00.000+02:00

Jag fick för mej att Alf Hambe bor i Blekinge. Så fel! Han är ju Hallänning! Det har jag både vetat och glömt bort.

Nåja. Som kompensation så hittade jag det här klippet på YouTube. Jag hoppas att det räcker. Annars får jag väl skriva om honom igen vad det lider.

Jag sitter här och väntar

2009-08-20T22:41:00.000+02:00

En låtidé från förr. Jag började på den vid början av nittiotalet, men har aldrig fullbordat detta opus. Men såhär låter det i alla fall.
Jag sitter här och väntar.
© Pierre Falk, 1992-2009

Den du!

2009-08-20T18:56:00.000+02:00

Förr är bättre nu än det var då. Likväl saknar jag vissa saker, av någon outgrundlig anledning. Se bara på det här reklamklippet från commondore 64-tiden (eller vic 64).

Mjöl

2009-08-19T15:00:00.000+02:00

Jag blev bara så sugen. Henrik Dorsin är verkligen riktigt rolig. Det känns som har företräder en svunnen humorform med värme och perfektion. Nja, jag vet inte om detta klipp er et bra exempel på just det...

Tji fick du

2009-08-18T13:40:00.000+02:00

Med anledning av något som jag inte vill berätta om så kom jag att tänka på något som är hemligt. Det berör någon som jag inte vill nämna vid namn. Men eftersom jag sällan skriver något kontroversiellt på denna blogg så nämner jag det inte.

Vill du veta mer så kan du inte klicka här.

Eller

2009-08-13T12:34:00.000+02:00

En studie-cirkel om kyrkovalet borde ju snarare vara en kyrk-oval?

2009-08-12T12:43:00.000+02:00

Kanske en sommarpsalm för ovanlighetens skull?

2009-08-12T12:42:00.000+02:00

Nu ska jag förbereda en andakt. Undrar vilka psalmer jag ska välja...

Tillbaka på jobbet

2009-08-12T11:14:00.000+02:00

Det känns ringrostigt och segt. Men samtidigt rätt roligt. Jag undrar hur denna höst blir. Det finns så mycket som är ovisst.
Men så länge saker hänger i luften så kan väl inte luften gå ur?

Blogo

2009-08-11T20:47:00.000+02:00

Just nu testar jag om Blogo är någonting att ha. Ett blogg-publiceringsprogram som verkar fungera, tror jag. Kanske ska jag bifoga en bild också.

Tänk vad jag har det bra

2009-07-30T23:42:00.000+02:00

Jag fick en ny låtidé. Såhär låter den.

Tänk vad jag har det bra.

Och här är texten.

En fråga en månad för sent. Eller för tidigt...

2009-07-26T22:27:00.000+02:00

Jag hörde igår om ett par som snart skulle föda tvillingar. Tvillingar föds vad jag förstår ofta lite för tidigt. Men rent generellt så föds ju det första barnet lite senare än det andra. Hur går det ihop? Och kan det första tvillingbarnet födas senare än det andra?

Frågor, frågor...

Går inte — mer

2009-07-15T19:19:00.000+02:00

Återigen: Det går inte! Ingen död kan vara äldst. Aldrig i livet!

Artikel hämtad från aftonbladet.

När jag sover

2009-07-06T14:23:00.000+02:00

Jag var på konfirmandläger förra veckan. Varje kväll sjöng vi en nyskriven godnattsång för de små. Inga konstigheter precis. Men en egen visa, just för dom!

För att ge ett litet smakprov så ger jag er möjlighet att lyssna på den sista nattens sång. Den är inspelad på min bärbara och med nattröst, så kvalitén är inte den bästa. Men håll till godo!

När jag sover

Alla är bra på något

2009-07-03T21:23:00.000+02:00

Jag är inte så bra på att hitta saker.

Men Smilla tröstade mej. "Du är bra på att gäspa. Och hicka. Och hosta. Och snyta dej. Och på att få näsblod."

Alltid något

Gäsp

2009-06-30T22:01:00.000+02:00

Fotvårdssalongen i Mörbylånga verkade tämligen nedgången.

Sporthall/Kyrka

2009-06-30T09:33:00.000+02:00

En konfirmand sade nyss:
"Det är skillnad mellan att gå in i en sporthall och en kyrka. I en sporthall är det mycket roligare."

Säkert har han rätt rätt, tyvärr.

Helig

2009-06-24T16:55:00.000+02:00

Jag har snabbskrivit två stycken Helig. Jag undrar om de är något att ha? Lyssna gärna och kommentera vilket som är bäst (om något av dem är något att ha...)

Helig

Helig 2

Folkmelodi

2009-06-22T21:55:00.000+02:00

För ett par år sedan gjorde jag en låt i vintertid. Jag tyckte att den speglade det svenska vemodet. Jag la några månader senare ut den på bloggen, men skrev inget om hur jag tänkte när jag skrev den instrumentala låten.

Bloggvännen Svarten hörde den och associerade genast till lätta sommardagar. Han hade naturligtvis helt rätt. Den låter mer somrig än vintrig. Och idag är troligtvis sommarens första riktiga dag. Därför lägger jag ut min folkmelodi igen.

Folkmelodi

Min musik

2009-06-14T15:52:00.000+02:00

Jag tog en titt på lastfm för att se vad jag lyssnat på sedan jag registrerade mej där för något år sedan. Lite navelpilleri som dom säger i vårt danska grannland (Danmark). Här är hela listan (som det står på aftonpressens löp):

The Beatles
Stevie Wonder
Dusty Springfield
Elvis Costello
Doris
Amy Diamond
Blå tåget
Bob Dylan
Norah Jones
Allan Edwall

Den som så önskar kan försöka gissa vilken som är min musik, min frus dito eller barnens.